Lisa Gemmel: Kvinnor är inte inbillningssjuka


När jag var gravid utvecklade jag sjukdomen hypotyreos. Det är en underproduktion av ett hormon i sköldkörteln och leder ofta till diffusa symtom som trötthet, lättare viktuppgång och och en allmän känsla av att något är fel i kroppen. I Sverige medicineras nu vart tionde kvinna över 20 år i Sverige för sjukdomen, efter en drastisk ökning av diagnoser sedan 2006.

Hypotyreos är en ganska vanlig kvinnosjukdom, både i förekomsten men kanske framförallt i hur den behandlas av vården. I min närhet finns det kvinnor som fått kämpa för att få en diagnos och inte blir lyssnade på när de hävdar att medicinen inte fungerar eftersom “blodproven ser bra ut”. Trots att det är en folksjukdom finns det otillräcklig kunskap om behandling utöver standardmedicineringen.

Samma kan sägas om sjukdomarna endometrios och lipödem. Många endometriospatienter vänder sig utomlands för operation medan de lipödem tvingas vända sig till privata vården för att få fettsugning, den enda behandling som visat sig effektiv.

Hälsan i Sverige är ojämlik, men även ojämställd. Livslängden ökar för alla grupper utom arbetarkvinnor, där den istället sjunker. Kvinnor blir i mycket högre utsträckning utsatt för våld i nära relation och sjukpenningtalet för kvinnor är nästan dubbelt så högt som för män.

Kön har även bäring hur du tas emot i sjukvården. En rapport från Sveriges kommuner och regioner från 2019, visar att män får dyrare mediciner och hjälpmedel och får oftare mediciner och annan lämplig behandling vid hjärtproblematik. Kvinnor med alzheimers får i snitt tre timmar mindre hemtjänst än män i veckan om de inte är sammanboende. Är de sammanboende är det tvärtom – då förväntas den hemmavarande kvinnan ta hand om den alzheimersjuke mannen.

Hur kvinnosjukdomar- och skador behandlas inom vården belyses nog ändå bäst med förlossningsskador. Enligt en kartläggning av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) från 2016 visar att det generellt saknas kunskap om behandling för de skador kvinnor kan ådra sig vid en vaginal förlossning. Detta orsakar stort lidande hos många kvinnor som, förutom att gå runt med ständig smärta, inte blir trodda av sjukvården.

Skillnaderna i vård mellan män och kvinnor är så stora att det inte går att skylla på individuella fall och det är något som sitter i redan från läkarutbildningen. SKR beskriver i sin rapport hur fiktiva fall i läkarutbildningen fått samma symtom men antingen ett kvinno- eller ett mansnamn. Vid det ena fallet frågades det om nackbesvär. Läkarstudenterna föreslog fler laboratorieprover för män än för kvinnor.

Den andra frågan rörde magproblem. Den kvinnliga patienten föreslogs i högre utsträckning livsstilsråd medan den manliga föreslogs somatiska undersökningar. I båda fallen föreslogs mer psykofarmaka till den kvinnliga patienten.

Det finns en obehaglig underliggande tendens att tro att kvinnor är inbillningssjuka eller har psykiska problem, inte fysiska. En jämställd vård kräver att det forskas på kvinnosjukdomar och att kvinnor erbjuds samma vård som män. Vården måste även tro på kvinnor i lika hög utsträckning som män när de beskriver sina fysiska symtom.

Sverige är inte ett jämställt land så länge könet bestämmer vilken typ av vård du får.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar