Efter dubbelmordet i Linköping – tidigare Gävlebon ska hjälpa till att lösa fler olösta mord med DNA-teknik: “En barndomsdröm”


För några veckor sedan kom det ett genombrott i sökandet efter mördaren i dubbelmordet i Linköping. Genom en ny metod som tidigare inte har använts i Europa hittades mördaren efter 16 år. Man kombinerade DNA-teknik med släktforskning. Peter Sjölund hjälpte till att knäcka fallet.

Nu har han satt ihop en arbetsgrupp på sju personer som förhoppningsvis ska lösa fler olösta mord. En av de sju personerna som är med i gruppen är Fredrik Mejster från Gävle. Han har jobbat med släktforskning på olika sätt sedan 2013 och jobbar sedan 2014 med tv-programmet Allt för Sverige. Där ansvarar han för släktforskningen och kartläggningen av de amerikanska deltagarna, var de kommer ifrån och vilka historier som ska berättas.

– Det känns jätteroligt och enormt spännande. Det är som en barndomsdröm. Jag har alltid tyckt om mysterier och har släktforskat sedan jag var 16 år. Jag tycker det är spännande att lösa den här typen av problem och att få göra det i ett större sammanhang och hjälpa någon är fantastiskt utifrån en fritidssysselsättning som det var från början, säger Fredrik Mejster som numera bor i Uppsala.

Det finns mellan fem och sexhundra olösta mord i Sverige.

– Så länge det finns DNA-spår och det är tillräckligt bra kvalitet går det att använda samma metod för att hitta honom eller henne, säger Fredrik Mejster.

I vanliga fall skickar den som släktforskar in sitt DNA i saliv exempelvis på en bomullstops till ett testföretag. Därefter får man en lång lista över folk som också testat sig på samma företag och som man har gemensamma DNA-segment med.

Polisens kit får enbart laddas upp mot företaget Family Tree DNA:s databas, och till skillnad från när en privatperson laddar upp sitt DNA, så syns inte testkitet för någon av matchningarna. Jobbar man med ett poliskit får man inte heller ta kontakt med någon av matchningarna.

– Någonstans längs med DNA-strängen har man matchande segment och det betyder att man är släkt. Hur långa och många segmenten som matchar är visar hur nära släkt man är. Många matchningar man får är avlägsna och kan oftast inte verifieras via papperskällor, så långt går de inte tillbaka i tiden, säger Fredrik Mejster.

– Det är ett vanligt missförstånd att man får veta vem man är och vilka man är släkt med genom att enbart skicka in sina hudceller. Det måste användas i kombination med klassisk släktforskning.

– I ett längre perspektiv är det slumpmässigt vilka segment som överlever. Man är bevisligen släkt med sin mormors mormors mor, men man behöver inte dela så mycket DNA med henne.

Samma metod som användes för att lösa Linköpingsmordet skulle även kunna appliceras på ungefär ett hundratal fall i Sverige. Gärningsmannen måste vara svensk för att arkivmaterialet ska kunna användas.

– Sedan 1600-talet har Sverige en fantastisk folkbokföring. Det är tack vare den som man kan spåra bakåt. Säg att en gärningsman har fyra personer den är släkt med. Om de kan knytas ihop och se att de har en gemensam förfader, då vet du inom vilken familj du ska leta.

– Sedan får man forska fram till nutid och försöka hitta personer som kan passa in i ålder, vilka som bodde i det området vid tidpunkten för mordet. Man löser inte fallet, utan det är snarare en spaningsmetod. Man ringar in flera tänkbara personer, sedan måste polisen gå vidare genom att exempelvis DNA-testa personerna.

– Det kan ju vara så att man har gjort iakttagelser i samband med mordet som också gör att man kan sålla. I Linköpingsfallet visste man att det var en ung man exempelvis, tillägger Fredrik Mejster.

Eftersom metoden som användes för dubbelmordet i Linköping var ett pilotprojekt, fanns många frågor och funderingar som dök upp längs vägen.

– Det har varit mycket funderingar kring, etik och integritet. Personens hittades tack vare att avlägsna släktingar DNA-testat sig. Det är viktigt att poängtera här att det inte är släktingar i den vanliga bemärkelsen. Man kanske har gemensamma anor först på 1800- och 1700-talet, säger Fredrik Mejster.

– Vi väntar och hoppas på ett beslut i höst som ger grönt ljus för att kunna jobba vidare på det här sättet för att kunna lösa fler sådana fall.

Om det blir ett positivt utfall är Fredrik Mejster redo att sätta tänderna i flera av fallen.

– Släktforskning är som en spännande deckare där man själv är huvudpersonen. När man lyckas lägga ihop pusselbitarna och knäcka ett svårt fall är tillfredsställelsen enorm. Att få göra samma sak i samhällets tjänst och hjälpa till att lösa gamla rättsfall är fantastiskt.

Två olösta mord i Gävletrakten är exempelvis mordet på Susanne Romhag 1986 och Anneli Zetterholm 1988, men de kommer inte kunna lösas med den nya metoden på grund av att DNA från brottsplatsen var av för dålig kvalitet i ena fallet och att gärningsmännen vid tidpunkten var för unga vid tidpunkten för mordet enligt ett inslag i Sveriges Radio P4 Gävleborg.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar