“Jag har varit så arg och frustrerad i natt”


Thomas Andersson har jobbat på fabriken i Gimo i 35 år och varit ordförande för IF Metallklubben sedan 2008.

– I princip kan man säga att jag vet vilka alla är, men vi har ju 1000 medlemmar. När någon säger ett namn så sitter det ihop med någonting.

Dödsolyckan har fått det att snurra i huvudet på honom.

– Jag har varit så arg och frustrerad i natt.

– Jag lider med de anhöriga som får besked att ens nära och kära gått bort på arbetsplatsen. Man ska kunna gå till jobbet och komma hem i samma skick, det är otroligt sorgligt att sådant här kan hända, fortsätter Thomas Andersson.

Vad tycker du om företagets agerande efter olyckan?

– Än så länge är det helt okej. De startade en krisgrupp väldigt fort. Vi från facket har hjälpt till och lagt ut på Facebook att det finns stöd så att folk ser det, för väldigt många är på semester.

– Det finns jättemycket bitterhet i huvudet just nu, men det får man inte släppa fram utan nu är vi sakliga.

Hur mår de här personerna i vakten som hittade de avlidna männen?

– De har fått krisstöd i dag. Och i går kväll hade de också samlingar.

Även Mikael Nordström huvudskyddsombud för IF Metall i Gimo reagerar kraftigt på dödsolyckan.

– Det är oförklarligt att det hänt, vi vet inte varför och hur, säger han.

För Thomas Andersson och Mikael Nordström gör olyckan att de får flashbacks från dödsolyckan 2011 på SMT i Sandviken. Då dog två elektriker sedan ett argonläckage tagit bort syret i ett smältverk.

– När det inträffade i Sandviken var det ett tungt och jobbigt besked fast det ändå var i Sandviken. Nu inträffar det igen och vi har svårt att ta in det, säger Mikael Nordström.

Från Sandviks sida betonar man att man prioriterar säkerhetsarbetet. Men dagen efter dödsolyckan ifrågasätter IF Metall det uttalandet.

– Jag tänker att vi jobbar mycket med säkerheten men tydligen så gör vi absolut inte tillräckligt, säger Thomas Andersson.

Tomas Kärnström, ordförande för koncernklubben samt IF Metallklubben på SMT i Sandviken, är inne på samma linje:

– Ja, det är klart att man försöker prioritera det. Men tydligen inte tillräckligt. Eller hur. Det är bara att konstatera det, två dog, säger han.

– Sedan fick det alltid olyckliga omständigheter. Och jag kan inte uttala mig om vad som hänt, det ska utredningarna visa. Men om man prioriterar säkerhetsarbetet så borde inte det här inträffa.

Tomas Kärnström tycker att det talas för lite i samhället om att skadas eller dö i arbetsplatsolyckor.

– Vi pratar om skjutningar och allting sådant. Men titta på hur många det är som dör på jobbet varje år. Som åker till jobbet och alla tror att man ska komma hem klockan fyra då skiftet slutat. Och så kommer man aldrig tillbaka.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar