Marknadiseringen dödar den kommunala skolan


Den svenska skolan håller på att falla samman. Det beror inte på alla de lärare, rektorer och övrig skolpersonal som försöker ge våra barn en kvalitativ utbildning. Boven i dramat är den marknad vi har skapat för skolan. Barn och föräldrar är inte längre elever och målsmän, de är kunder som kan ställa krav på service från den utbildningsinstitution de har valt.

Det är barockt att det går att tjäna pengar i Sverige genom att driva en skattefinansierad skola. Vinsterna till trots är det ändå systemet i sig som är det som är på väg att sänka den svenska skolan.

Sveriges kommuner går på knäna. I kommun efter kommun präglas budgetarna av effektiviseringskrav, nyspråk för neddragningar, något som givetvis även drabbar skolan. “Utbildningsnämndens totala effektiviseringskrav 2020 motsvarar 0,7% (17,6 mnkr) av kommunbidraget” heter det i Gävle. Sandvikens kommun “effektiviserar” bland annat genom att lägga ned kommunens estetiska program med musikinriktning. Älvkarleby skär ned med hela 2 procent i skolbudgeten, Tierp 0,7 procent. För barn- och utbildningsnämnden i Hofors planeras ingen höjning av budgeten varken 2021 eller 2022: besparingar ska hittas inom verksamheterna.

Besparingarna i sig är illavarslande för verksamheter som förväntas öka kvaliteten varje år och stå starka i konkurrensen med de fristående skolorna. Många skolor har svårt att hålla budget, vilket gör att de går back. När de kommunala skolorna går över budget och kommunen måste skjuta till pengar, är det enligt lag detsamma som att skolpengen ökar. Därmed måste de ge en ökad skolpeng även till friskolorna i kommunen.

Det hände till exempel i Sandviken som efter 2018 års underskott på 28 miljoner kronor i Kunskapsnämndens budget, var tvungen att betala ut över 7 miljoner kronor till friskolorna i kommunen. En av de skolor som krävde pengar hade inte längre verksamhet i kommunen.

Skälet till att de kommunala skolorna har svårt att få ekonomin att gå runt är till hög utsträckning friskolorna, och inte bara på grund av exemplet ovan. När friskolorna etableras i en kommun tar de elever från varje klass i kommunala skolor. Kostnaden för varje elev som är kvar i den kommunala skolan ökar då, sett till kostnader som lärare och hyror; det blir dyrare för kommunen att bedriva undervisning.

Det blir även svårare att planera för kommunen, då de inte vet hur många barn som kommer att behöva plats i den kommunala skolan. Det står friskolor fritt att stänga skolan när de vill. Kvar står kommunen med ett ansvar för barnens skolgång.

Det svenska skolsystemet är absurt. Absurditeten nådde en ny nivå när Skolverket häromveckan gick ut och meddelade att de inte längre kunde leverera betygsstatistik för friskolor, då det är att anse som affärshemligheter, enligt en dom i Göteborgs kammarrätt. Det verktyg som föräldrar väntas använda för att välja “den bästa” skolan till sina barn, är numera hemligstämplat.

Det här är varken elever eller föräldrars fel, de anpassar sig efter ett system som förväntar sig att de ska välja och ställa krav på den service de får i skolan. Det säger sig självt att det leder till betygsinflation och att lärare jobbar med varumärkesarbete istället för undervisning. Eller så gör lärarna både och, och bränner ut sig på kuppen.

Nej, felet är politikernas. Det är de som har skapat det trasiga systemet och nu låter det hållas. Även om vinsterna i välfärden måste bort, precis som de religiösa friskolorna, är det systemet i sig med marknadiseringen av utbildningssektorn som skapar problemen.

Så länge den svenska skolan bygger på marknadslogik, kommer den inte bli den jämlikhetsskapande bildningsinstitution politiker påstår sig vilja ha. Om steg inte tas mot ett annat håll, kan det snart vara för sent för den svenska kommunala skolan vi en gång kunde vara så stolta över.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar