Lena Kalla i tårar efter familjelyckan med Charlotte Kalla: ”Så fint”


Charlotte Kalla och mamma Lena är väl förberedda inför intervjun. 

Inför den här stunden har de diskuterat och försökt sortera i minnet. Det är mycket som har hänt och de har precis fått frågan: Vilket är det största ögonblicket ni delat genom åren? 

Ett genomgående tema bland stunderna som tas upp är att hela familjen varit samlade, mästerskap som junior-VM i Tarvisio 2007 och OS i Sotji 2014 ges som exempel.

Tårarna rinner nedför kinderna på Lena Kalla. 

Något av det största som hänt delade de nämligen i närtid. 

– Det var så fint här i våras. Då fick mamma träffa sitt barnbarn för första gången och jag blev moster. Det var stort, säger Charlotte Kalla. 

”En skatt att hitta din dagbok”

Charlotte Kalla har de senaste åren varit en hel del på resande fot. 

I år ser säsongen annorlunda ut och under lite drygt en vecka befinner sig nu stjärnan hemma hos mamma Lena i Tärendö. Det var i de här krokarna, där det egentligen var coolast att spela basket eller åka skoter, som en av tidernas bästa svenska skidåkare växte upp. 

Nu sitter hon i vardagsrummet i föräldrahemmet och ler mot sin mamma. De sitter tillsammans och försöker berätta hur Charlottes karriär en gång började i IFK Tärendö och hur familjearvet präglat dem. 

– Jag minns Charlotte som 16-åring. Vi var hemma i Tärendö på Mellanvägen, och jag minns hur hon pratade om sina drömmar och att hon drömde om att vara med i landslaget. Jag tänkte att ”vad bra att hon har drömmar”. Det är bra. Jag tänkte inte så långt fram som landslaget men så gick det inte lång tid – och så var hon med där, säger Lena Kalla.

Lena Kalla, född Martikkala, växte upp i den lilla byn Käymäjärvi norr om Pajala. Familjen drev jordbruk och alla fick hjälpa till för att få det att gå runt. Att plocka bär och potatis, bära in ved och handtvätta kläder, kunde vara några av sysslorna. 

Minnet av tiden som barn har dessutom fräschats upp av att hon fann dagboken hon skrev som 11-åring. Den har varit till stor glädje även för Charlotte. 

– Det var verkligen en skatt att hitta din dagbok, säger Charlotte Kalla till sin mamma och fortsätter att berätta:

– Hon lät mig läsa i den för två somrar sen. Då gick det upp för mig och för dig att du också har åkt en hel del skidor. Jag har alltid sagt att varken mamma eller pappa har hållit på med någon idrott och att ni bara åkte skolskidtävlingarna. Det var den uppfattningen och minnet som ni har men när vi läste det här så såg vi ju att du har ändå rört på dig, säger hon och skrattar. 

Ny generation i IFK Tärendö

Lena Kalla beskriver att mer eller mindre alla har en relation till skidor i Tärendö. 

Charlotte själv menar att hon upplevde det som en rätt slitig sport från början. Men hon fick desto positivare minnen när farfar Bengt tog med henne till första längdskidåkningsträningen. Då var hon sju år gammal. 

– Jag tyckte att det var jättefint med den gemenskapen man hade, efter varje träning samlades man och fick dricka varm saft. Det är ett starkt minne, säger Charlotte.

Charlottes farfar hade tidigare varit involverad i sporten med sina egna barn, och nu var det dags för en ny generation i IFK Tärendö. Klubben som under 1980 och 90-talet hade blomstrande ekonomi tack vare festligheterna på Tärendöholmen.

– Jag har hört att skidungdomarna fick träningsbidrag när de skulle köpa skidor medan det ställdes bra mycket mer krav på föräldrarna när jag var liten, säger Charlotte. 

”Vi kunde inte köpa allt åt flickorna”

Charlotte Kalla minns att det ofta blev sena kvällar för hennes föräldrar. 

Hon tror att hon fått med sig deras mentalitet, att det krävs hårt arbete för att få saker gjort. Mamma Lena jobbade sena kvällar på badhuset och i affär på dagarna. Så småningom utbildade hon sig till undersköterska och började arbeta inom hemtjänsten.

– Varken jag eller Per-Erik var högavlönade. Vi kunde inte köpa allt åt flickorna men jag tror att man då sätter mer värde på det man får. Vi åkte inte på utlandsresor eller fjällsemestrar. Vi investerade i en husvagn när flickorna var lite äldre och åkte mest runt i Norrbotten. Då fick man lära sig att samsas, säger Lena Kalla med ett litet leende. 

Tillsammans med sin farfar och IFK Tärendös eldsjäl, tillika tränare Sven Winsa, tog Charlotte Kalla ytterligare kliv i sin längdskidåkning. Hon ställde årligen upp i Distriktsmästerskapen och beslutade sig för att gå på skidgymnasium. 

Då blev hon tvungen att flytta hemifrån.

– Det var en sorg, säger Lena Kalla och fortsätter:

– Speciellt när det är äldsta barnet som flyttar som 16-åring. Jag har hört andra mammor som känner likadant. De övriga syskonen gick gymnasiet i Pajala och de var bra mycket äldre, det kändes mer naturligt när de valde att lämna hemmet. 

Vad som skulle komma att hända sen, ja det är svensk skidhistoria. 

– Det är verkligen som en saga det som har hänt. Än i dag är det svårt att förstå, att komma från en så liten by som Tärendö dit Charlotte är i dag, säger Lena Kalla. 

”Varför går du med den där jackan för?”

Men medaljen har sin baksida. 

Både Charlotte och Lena Kalla poängterar att det mesta de båda får ta emot är positivt, men ibland slinker avundsjuka, missunnsamhet och skadeglädje in. Mamma Lena berättar om en händelse som skedde nyligen. 

– Det finns en Charlotte Kalla-fanclub, de har ett litet antal jackor med Charlottes bild på ryggen, förklarar hon och fortsätter: 

– I vintras var det en man i fancluben som gick omkring i Charlottes jacka. Då var det någon som kommenterade ”varför går du med den där jackan för?, det går ju inte så bra för Charlotte”. 

– Då svarade han ”vet du, det är inte så många som varit med i världscupssammanhang så många år som Charlotte har varit med, det är inte många som tagit OS-medaljer, EM-medaljer, SM-medaljer, därför bär jag jackan”. Det var ett bra svar, konstaterar mamma Lena. 

Hennes dotter fyller i: 

– Jag fick höra om det här när vi pratade nu under lunchen och man blir så förvånad. Det är sällan det kommer fram direkt till mig eller mamma. Det är övervägande, eller i princip bara positiva reaktioner men det ger väl en bredare förståelse för att alla inte bara känner massa glädje.

Alla gånger som Lena Kalla fått dela ut dotterns nummerlappar, kläder och autografer till alltifrån intresserade pensionärer till elitsatsande ungdomar i byn, lyser dock starkast. 

Och Charlotte själv, har landat i vad och vem hon ska lyssna till. Särskilt efter den senaste tävlingssäsongen som blev en prövning när det inte gick som hon hade tänkt sig.  

– Jag är jättestolt över tålamodet som jag hade under säsongen. Det blev extra härligt i Holmenkollen när jag kände att det lossnade och jag hade flyt i åkningen.

”Ibland tror tjejerna mer om mig än vad jag klarar av” 

För Charlotte Kalla blev det tidigt vardagsmat att med den idrottsliga satsningen leva i en resväska och vara ifrån familjen. Skiddrottningen har dock gjort allt annat än att tappa kopplingen till sina rötter. Kanske är det just det som ligger bakom alla hennes prestationer genom åren som för ett ögonblick fått Sverige att stanna upp. 

Det där att hon aldrig ger upp. 

Samma mentalitet lägger hon dessutom på mamma Lena, som den gången då de trots hennes knäskador, skulle gå topptur vid Riksgränsen för några år sedan. 

– Det tog lika lång tid upp som ned. Mamma var jättestark uppför och då tänkte jag att här kommer hon få slita, jag är ju ändå bra tränad, säger Charlotte och skrattar. 

– Ibland tror tjejerna mer om mig än vad jag klarar av men vi kom ned helskinnade, säger Lena Kalla och ler. 



expressen

Related posts

lämna en kommentar