Gamle Brynäsdirektören kommer alltid tillbaka till Ockelbo – här är hans 14 bästa sommartips


Letar man efter en ambassadör för Ockelbo behöver man inte passera många basketkorgar förrän man hittar Johan Stark.

Och kaffet i koppen på Sveas kafé hinner nästan kallna medan han pekar mot Rönnåsen till, mot Sjöbacken till – och tar oss med på en vandring i ord i trakter han känner till sedan barnsben.

– Om jag är från Ockelbo? Oja, benhårt. Jag är född och uppvuxen här. När vi bodde i huset på Finnbacken var mina barn den femte generationen Stark som bodde där. Farfarsfar köpte det huset i början av 1900-talet – och nu är det en släkting som äger det.

Johan Stark är den unge, lovande basketkillen som lämnade Ockelbo för att utmana sig själv – och som har fortsatt med det och nu är generalsekreterare på Svenska basketbollförbundet.

Han har nått toppen i sin sport – men han har också alltid hittat hem.

Hem till Ockelbo.

– Det här är basen. Det är här kärnan i min släkt finns, det är här jag har många av mina vänner som flyttat hem igen.

– Det är väl så här…förr eller senare kommer man alltid tillbaka till Ockelbo verkar det.

Hem till ett Ockelbo, som är vadå?

– Motsatsen till en bruksort. I Ockelbo är man entreprenörer. Här poppar det upp små företag, här vågar man göra saker. Det finns många drivna människor här.

– Det är också en ort där man kan få chansen, där vad som helst kan hända. Något jag haft nytta av. Jag blev klubbchef i Ockelbo när jag var 27 år och vi planerade för att komma upp i ligan, så jag har basketen att tacka för allt.

– Det är något speciellt med den här byn, säger Stark – och då får vi skriva så också:

Byn alltså – som följt med i samhällsutvecklingen.

– När jag växte upp och gick i skolan fanns det inte en enda skolkamrat med invandrarbakgrund. Vi levde som i en glasbubbla.

– Men det är bara att konstatera att Ockelbo var en utflyttningskommun i många år. Men genom invandringen har det vänt. Och det har behövts, minskar en kommun så minskar plånboken också.

– Men jag är imponerad att en så liten ort kan leverera så bra, en ny skola, hockeyhall, tagit ansvar för Wij Trädgårdar och ridhuset – det är värt att betala lite högre skatt för.

När Johan Stark börjar bjuda på det bästa han anser Ockelbo har så kliver vi självklart ut i naturen.

– Jag älskar ju det. Att röra på mig, både att vandra och att träna – och att bada. Det är väl det man ska göra en sommar, speciellt en sommar som den här.

– Och just allt det där finns just i Ockelbo. Det är det jag vill tipsa om.

Och mitt i resonemanget om platser att röra sig på upptäcker Stark att han, precis som vi alla, är hemmablind.

– När jag tänker efter är det ju saker bara här i Ockelbo som jag själv inte gjort eller platser jag varit till.

– Oklagård, det är stavkyrkan som Anders Woxberg byggt själv, den kan jag ju inte bara tipsa om – jag måste ju se den själv också.

Egentligen borde Johan Stark vara en kändis i Ockelbo, med toppjobb i Stockholm och även tidigare klubbdirektör i Brynäs IF.

– Man ser mig aldrig springa på byn i kavaj, utan mer så här – i träningskläder och med ryggsäck på väg till gymmet.

– Jag är nog mer Erik Starks grabb (pappan) – eller Basket-Johan som tränat så många ungar här som nu är vuxna. Det räcker ju rätt långt.

Snabbt funderar Stark dock över kändisar från Ockelbo, rabblar utan ordning upp Ockelbo-Lundgren (som sysslade med racing och Ockelbobåtar), orienteringsbröderna Ingelsson, skidskytten Bettan Högberg – och Svante Stockselius.

– Å prinsen är ju given. Daniel är grym. Vi är lika gamla, men gick på olika skolor och han och min klass slogs alltid med varandra i friidrott, basket, fotboll – all sport. Vi gillade verkligen inte varandra, men gjorde lumpen tillsammans och blev kompisar. Han är verkligen en sån som alltid lyfter fram Ockelbo.

– Förut var det nån slags absurd turism när de var hemma i Ockelbo och folk åkte förbi utanför föräldrarnas hus. Nu…är det ingen som bryr sig. Då de går på byn med ungarna eller tränar på gymmet.

– Det är väl lite så här i Ockelbo, man får vara sig själv och man tillåts bli den som man blir.

Johan Stark reser på sig, ställer tillbaka kaffekopparna för disk och säger med ett leende:

– Jo, jag är stolt över Ockelbo. Märks det?

FAKTA/Johan Stark

Familj: Gift med Anna, barnen Alva 22, Edvin, 21 och Viggo, 14.

Ålder: 46.

Bor: Villa i centrala Ockelbo.

Jobbar som: Generalsekreterare på Svenska basketbollförbundet.

Det bästa i Gästrikland…utanför Ockelbo:

Högbo bruk, där hittar man alltid något nytt. Ett fantastiskt ställe.

Boulognerskogen i Gävle – där tog jag ofta promenader när jag jobbade i Gävle.

Så blir sommaren 2020:

Vi har pratat om det – den blir annorlunda. Vi brukar åka till Annas föräldrar på Gotland. Men nu känns det faktiskt som det finns anledning att upptäcka nya saker härhemma. Det kanske blir en sån sommar. Absolut ingen utlandssemester i alla fall.

Om att vara Ockelbos ambassadör:

Smickrade, roligt – och faktiskt något jag alltid försöker vara och är. Det tror jag folk har märkt under åren.

Ambassadörens egna tips

* Här finns det verkligen badplatser. Runt Ockelbo finns sjöar och tjärnar – du kan bara åka rätt ut i skogen och hitta en ny plats. Masugnsdammen i Åmot är en ny favorit. Sedan är jag uppvuxen i Kolforsen, mina föräldrar har stuga där – så det är mina barndoms somrar.

* Vandringsleder. Bara att du kan utgå från Sjöbacken och så går du Hälsans Stig förbi Fornwij. En kortare, men härlig promenad.

* Rönnåsen är en stor favorit. Både om du vill träna eller bara ut och gå. Det finns så många vandringsleder som helst, det är kuperat och härligt. Och en fantastisk utsikt förstås.

* Spontanidrott. Det finns hur mycket utrymme som helst för det. Det finns basketkorgar överallt. Och fördelen med Ockelbo, vi har Sveriges bästa vaktmästare om man vill komma in i en hall så går det att lösa. Men annars finns ju möjligheterna utomhus, basket och fotboll. Det kanske är därför vi har fått fram så många bra idrottare i den här lilla byn. Extrem tillgänglighet, om man jämför med stackarna i Stockholm.

* Oklagård. Om man kommer in på sånt man vill se – och som jag själv måste se. Stavkyrkan som Anders Woxberg har byggt. Den är jag sjukt nyfiken på själv, jag är ju historiskt intresserad också. Dit ska jag själv i sommar.

* Älgparken. Den har jag inte varit till på länge, men den är något man vill se igen.

* Wij Trädgårdar. Det har blivit så uttjatat med ekonomin, men bara att åka dit och gå igenom – det är en fantastiskt stimulerande miljö att röra sig i. Och det är ju mitt i byn, centralt och bra.

* Bunges kapell i Åmot är en alldeles speciell byggnad som man bör se.

* Jädraås-Tallås Järnväg, det är väl för alla. Tuffa fram i vacker miljö med gammeldags ånglok.

* Lingbo har också ett fint badställe. Dit ska man åka och äta pizza på Silverbocken, den ska vara erkänt god.

* Paddla kanot. Härifrån Sjöbacken ända ned till Högbo. Tycker man det är för långt kan man nöja sig med att paddla till Smörnäs. Oerhört vackert sjösystem, med några mindra forsar. Eller nöja sig med att paddla till Kolforsen, då blir det en fin dagsutflykt.

* Kolforsen. Där kan man hyra stugor. Det är en gammal fäbod nere vid vattnet, vid en fors.

* Sveas kafé. Mitt i byn, verkligen. Och vacker miljö med sitt möblemang.

* Sjöbacken. Lite av en utgångspunkt för mycket. Ligger vackert vid Bysjön och sitta där och äta kan vara mysigt.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar