“Ett speciellt samhälle, som alla brukssamhällen är”


Valet av ambassadör för Sandviken var egentligen enkelt.

Vem om inte Bernt-Olov Andersson ska glänta på dörren till staden som han och en rad författare skrivit så mycket om.

– Nästan varenda kvadratmeter i stan finns gestaltad i litteraturen, säger Bernt-Olov Andersson med ett skratt.

För även om Sandviken är världskänt för Sandvik, så är orten välläst också genom en rad skickliga författares pennor.

– Vi har en litterär tradition här. Och allt börjar med Stig Sjödin. När han gav ut Sotfragment 1949 så var det den första diktsamlingen som gestaltade moderna industriarbetare.

Just Stig Sjödin blev också Bernt-Olov Anderssons mentor och var det även för Per-Gunnar Evander och Göran Norström som var den första generationen av författare från Sandviken.

– Anna Westberg och jag var väl nästa generation och sedan har vi följts av Helene Rådberg, Anna Jörgensdotter (som heter Sanvaresa numera), Carolina Thorell, Lina Erkelius, berättar Bernt-Olov Andersson och kan fortsätta uppräkningen ytterligare – men sammanfattar så här:

– Det som kanske skiljer oss från andra författare är inte bara att vi kommer från en ort – vi skriver också om den.

Om Sandviken alltså.

Som är, vadå?

– Ett speciellt samhälle, som alla brukssamhällen är. Och att vi har en historia som är greppbar. Det går nästan att på fotografier gå tillbaka till början av Sandviken, så ung är orten.

– Centrum låg ju i Högbo länge. Det var där hammaren fanns och det var där familjen Göransson bodde. Då var ju det som är Sandviken idag bara en ås däruppe, resten var skog och myr.

Det var dragningen av Gävle-Dala Järnväg som var klar 1859 som blev startskottet, den som tangerade Storsjön.

– Sedan blev det ju en jäkla fart. Det första man gjorde var ju att gräva kanalen som behövdes för att driva saker i det nya industriområdet.

– Det kom 300 personer från hela landet för att jobba med det här projektet, från Dalarna, Stockholm, Värmland…jag brukar säga att det tog det bästa ur varje dialekt och gjorde sandviksmålet av det. Men det är ingen som tror mig där, säger Bernt-Olov Andersson med ett nytt skratt.

När han tipsar om Sandviken så finns hela tiden en koppling till det gamla brukssamhället. För i Sandviken kan man faktiskt promenera runt i historien med vägledning – det är bara att kolla i listan här intill.

Bernt-Olov Andersson benämns som en arbetarförfattare – och han har verkligen rötterna i tungt arbete och i Sandviken. Det är också därifrån han hämtat inspirationen till sitt författarskap.

– När jag var 13 år började jag på jernverkets industriskola och när jag var klar där fick jag direkt jobb på kanthyvlingen på bandavdelningen där jag jobbade skift i sex år. Sedan utbildade jag mig till byggnadssnickare och har själv varit med och byggt en del i Sandviken, som badhuset.

Sedan i slutet av 70-talet tog pennan över snickarhammaren – vilket många läsare kan vara tacksamma över.

Men faktiskt tvingade sig Bernt-Olov Andersson i en självvald landsflykt för att få utlopp för romanförfattandet.

– Jag gav ut en diktsamling 1978, men sedan blev det inget mer. Jag blev så involverad i en massa andra saker som kulturarbetare. Så vi sökte oss bort, först till Söderfors i fem år och sedan till Norberg i 13 år.

– Hela min trilogi skrev jag där. Jag behövde väl distansen, säger Bernt-Olov om böckerna Min älskade slaktare 1988), Syrenernas tid (1995) och Som en lilja (1997).

Nu på 2000-talet är han dock tillbaka.

Hemma.

– Sandviken är min plats i livet. Jag hjälper gärna till så att fler upptäcker Sandviken.

FAKTA/Bernt-Olov Andersson

Familj: Frun Anette och barnen Linnea, 33 och sonen Jonas, fyller 43 som också bor i Sandviken.

Ålder: Fyller snart 73.

Bor: Hus i Björksätra.

Jobbar som: Författare.

Det bästa i Gästrikland/Norduppland…utanför Sandviken:

Hälsingland (skratt).

Ockelbo, trakterna däruppe tycker jag är bra.

Så blir sommaren 2020:

Nu ligger allt nere, jag brukar ju vara ut och berätta annars på olika ställen. Men nu ligger ju allt på nätet, så jag har ju lagt ut “Syrenernas tid” på min facebook. Och jag har lagt ut en låt från en skiva vi gav ut i fjol, Finnskogs-Lars visor. Så det är väl där jag är i sommaren, på nätet, men vadå – jag är ju pensionär också.

Om att vara Sandvikens ambassadör:

Det är jag gärna. Det är min plats i livet, som jag har skrivit om och arbetat i och försökt utveckla. Så nog är jag en ambassadör för Sandviken allt.

Ambassadörens egna tips

Hitta ut – cykelorientering. Tävling med vinster 1 maj till sista 30 september. Cykla (eller promenera) till olika punkter på en karta över kommunen, med 171 checkpoints. Följ kartan via app i telefonen och hitta aluminiumstolpar med dekaler. Skriv in lösen i appen när du hittar den. OK Hammaren, Årsunda IF och Järbo OK organsierar. Förra året var det 1 100 person som provade på.

Promenad i sandvikspoeten Stig Sjödins fotspår. Den följer de diktskyltar som satts upp. Ladda ner appen Storyspot och skriv in “I Stig Sjödins fotspår”. De olika anhalterna är noterade på kartan som jag kan följa. Det är jag som läst in dikterna och pratar.

Promenad i Sandvikens historia. Soundwalk, hörlurar och mediaspelare finns på biblioteket.

Böcker. Gå in på nätet och sök böcker på Helgabiblioteket. Ni kan låna och ladda ner ljudböcker. Jag har nyligen lagt upp fyra romaner med min egen inläsning, de som gick på P4 Gävleborg. Ring biblioteket så plockar de ihop böcker, filmer och skivor i en kasse och du kan hämta den på ett säkert ställe om man vill ha avstånd. Kanske kan man beställa Soundwalk och hörlurar samtidigt.

Arkitektpromenad runt vår vackra bruksbebyggelse. Sandviken blev till på 1860-talet. Gå över Hyttgatan och se mötet mellan Gamla och Nya Bruket som ritats av den världsberömde arkitekten Ralph Erskine. Andra Erskinekåkar värda ett besök finns i Gästrike-Hammarby och Jädraås. På Konsthallen finns fler tips.

Paddla i Storsjön och Öjaren – och besök Strandbaden som är Gästriklands riviera.

Högbo Bruk. Ett perfekt ställe att promenerar runt och det går att göra mycket. Högbo golfklubb ligger där. Gruvstugan är värd ett besök och det finns bänkar utomhus placerade med rätt avstånd överallt i området.

Vandra. I Kungsberg och Kungsfors, Gästrikeleden är både väl utmärkt. Och varför inte i Gysinge, runt Granön och den gamla järnvägen.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar