Olle matar grävlingar med husmanskost – trots att de tagit nio höns av honom: “Underbara djur”


Olle Ljungbeck, 88, bor på en gård i Hanåsen mellan Gävle och Hedesunda. För ungefär en månad sedan flyttade en grävlingsfamilj in på gården.

I varje fall var det då som Olle Ljungbeck upptäckte djuren för första gången.

– Jag har sett hanen, honan och en unge. Troligen finns det fler ungar. Jag tror att de bor under en uthuslänga på andra sidan vägen, säger Olle Ljungbeck och visar en liten stig som bildats i gräset och som leder till huslängan.

På kvällarna ger han dem svensk husmanskost som levereras i matlådor av företaget Gluggen.

– Efter klockan halv elva på kvällen kommer de och äter upp våra rester, säger han.

Men grävlingarna har inte blivit så oskygga att han öppet kan närma sig dem.

– Jag måste smyga fram om jag ska komma nära. Kanske kan jag närma mig dem så småningom, men inte för närvarande.

Grävlingar kan vara illa omtyckta på grund av att de förstör egendom och gräver gryt på tomter, under hus och i trädgårdar. Men Olle Ljungbeck har en helt annan inställning till mårddjuret.

– Jag hade en tam grävling när jag var liten och bodde i Skåne. Jag tycker de är underbara och mysiga djur.

Han berättar att det gör ont i honom att se grävlingar som ligger döda längs vägarna efter att ha blivit påkörda av bilar.

Han är mycket kritisk till att jakt på grävlingar tillåts.

– Jag tycker det är fruktansvärt. Grävlingar borde fridlysas.

Hans positiva inställning har inte ruckats ett dugg av en händelse som inträffade när de hade hönshus för 15 år sedan.

– Grävlingar tog nio höns av mig och det var ju inte så roligt. Men samtidigt var det något jag fick acceptera.

Hur vet du att det var grävling som tog hönsen?

– Man ser lätt skillnad på hur en grävling jagar jämfört med till exempel en räv. Räven tar en höna och sen sticker han. Grävlingen däremot är mer burdus och härjar runt i hönsgården.

Grävlingsfamiljen som nu flyttat in på gården har dock inte förstört någonting för Olle Ljungbeck och hans fru.

– Nej, de nöjer sig med den mat de får och gör ingen skada alls, säger Olle Ljungbeck.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar