En ros jag gav till vännen


En ros jag gav till vännen

den finaste jag vet

Ty den var röd i färgen

och bar en hemlighet

Dess blomma skulle viska

av kärlek ömt mitt namn

och stjälkens vatten nära

för vår längtande famn

Och bladen måste smekas

som huden på vår kind

Och vassa taggar bevekas

för kärlekstålig vind

Och vasen skulle bära

så stolt min hemlighet

För rosen och min kära

är min i evighet.

Lars Skoglund



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar