Corona satte stopp för planerna – i väntan på pensionat blev det en båt


Tidigare i Januari var GD på besök hemma hos Helena Söderström. Hon hade då flyttat ifrån det för stora radhuset, efter att ungarna flyttat ut, till ett av Gävles vackraste hus på Södra Skeppsbron. Lägenheten blev helt perfekt och hon stortrivdes med stadslivet utanför och möjligheterna till fina löprundor längs med vattnet. Hon kan från fönstret blicka ut över Gavleån och se både tågstationen och magasinen. Hennes planer var dock större än så. Siktet var inställt på att under våren köpa ett pensionat på Madeira i Portugal tillsammans med döttrarna Ebba och Tilda.

– Jag och mina döttrar vill öppna ett pensionat tillsammans. Jag älskar människor, Ebba att hålla på med växter och Tilda att baka. Det blir en perfekt kombination, säger Söderström.

– Det var min dotter Ebba som kom hem från Portugal för sex månader sedan som hade varit på Madeira och sa “här måste vi bo!”.

Helena har tidigare besökt sin dotter Ebba som senaste tre åren har bott i Portugal. Ett land som för Helena innebär trygghet och som hon vill återvända till. Planen var att åka i vår och reka efter ett ställe att köpa men när corona kom fick planerna skjutas på.

– Jag känner mig faktiskt tryggare i Portugal än vad jag gör i Sverige. Alla äldre damer som sitter i fönstren i gränderna i Portugal, de kollar att inget händer.

– Just nu kan vi inte ens åka dit och reka. Nu vill vi dit till hösten, vi siktar på två veckor i oktober. Drömmen är att det går i lås.

Med pensionat-planerna skjutna till framtiden insåg hon att det skulle spenderas mer tid i lägenheten under sommaren. Med värmens intåg insåg hon saknaden av en balkong.

– Jag kände mig instängd, något jag inte trodde jag skulle känna, då började jag kolla om jag kunde få en båtplats här nedanför.

En båtplats fick hon, med tillhörande plats på varvet under vintern. Bara 300 meter från ytterdörren, en kort promenad i gruset längs med ån, ligger den metallfärgade ekan och vilar.

– Jag ville ha en liten eka, jag hade inte lust med att lära mig alla instrument som det innebär med de stora båtarna. Jag är inte så båtvan, vi åkte mest när jag var liten.

Ekan, av märket Crescent, är metallfärgad utanpå med vitt golv. På golvet ligger en matta som ger en känsla av att vi är på den förlängda balkongen.

– Det bästa är att åka ut med barnen och ha med sig en frukostkorg ut till någon ö. Eller att åka ut med kusten upp till Limön på helgerna, säger hon och ler vid tanken på resorna med båten.

Tillsammans promenerar vi längs ut med ån i gruset till båten. På vägen ligger restaurang bryggan, hennes kvarterskrog under sommaren.

– Det har blivit någon öl här, så skönt att kunna sitta på vattnet med vinden i håret, säger hon när vi går förbi restaurangen.

På varsin sida av ån mullrar trafiken. Mellan de två körfälten rinner ån och båtarna gungar stillsamt fram och tillbaka tillsammans intill bryggan. Flytvästar tas på och packning lastas i innan vi åker iväg ut i det glimrande vattnet.

Helena tar oss ut från bryggan och vi passerar trädäcket längs med Gavlaparken intill Alderholmsbron innan vi åker in i kanalen bland husen som kommer att omge oss. Så nära man kan komma en båttur på Venedigs kanaler i Sverige. På däcket ligger folk och njuter, andra badar i det solvärmda vattnet.

Tidigare i sitt liv jobbade Helena som mäklare på LF Fastighetsförmedling och just husen längs med kanalen har hon varit med och sålt.

– Vi sålde husen här när jag var mäklare, nu har jag en vän som bor här, säger hon och pekar mot husen.

Vi lämnar kanalen och kommer ut på mer öppet vatten innan vi vänder tillbaka in mot stan igen.

Väl tillbaka inne vid bryggan hoppar jag av och yngsta dottern Tilda ansluter. Alla tre ska ut och äta middag i den varma sommarkvällen.

Innan de åkte iväg frågade jag vad som händer med båten när de köpt pensionatet?

– Då får du köpa den, säger hon och vi vinkar hejdå.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar