“Ska inte bli bestraffad för sitt handikapp”


Sebastian Baron 21 år, föddes med ryggmärgsbråck. Han är stabil i överkroppen men kan varken stå eller gå. Sebastian tar sig fram med rullstol. Han bor på undervåningen i föräldrarnas villa i Born, Hofors. Sebastian utbildades sig nyligen i Rättvik till djurvårdare.

– Min dröm är att jobba i en zoo-butik eller en djurpark, säger han.

Men än så länge har han inte fått något jobb utan lever på aktivitetsersättning från arbetsförmedlingen på 3000 kronor i månaden. Han hade verkligen hoppats på att få åtminstone den lägsta handikappersättningen på cirka 16300 kronor om året. Med hjälp av föräldrarna överklagade han Försäkringskassans avslag till förvaltningsrätten, men också de säger nej till ersättningen.

– Det känns deprimerande, säger Sebastian Baron.

Försäkringskassan pekar på att hjälpbehovet är mindre än två timmar om dagen, vilket är en gräns för handikappersättning. Inte heller når Sebastians merkostnader upp till 13000 kronor om året, en annan väg till att få ersättningen. Här har Försäkringskassan räknat ned yrkade 34000 kronor till 7800.

Sebastian Baron angav 5000 kronor i merkostnader för resor och boende på hotell med handikappanpassning i samband med besök hos släktringar i Göteborg och Frankrike. Något som Försäkringskassan underkänner helt i sitt omprövningsbeslut, en bedömning som förvaltningsrätten ställer sig bakom;

“Resor anses som eget val. Att boka resor och hotellrum dyrare eller billigare varianter är individuellt val och högst varierande hos olika personer oavsett om man har funktionsnedsättning eller inte”.

Skrivningen gör familjen upprörd. Sebastian påpekar att han inte kan välja att bo på enklare hotell.

– Jag ska väl inte åka i väg någonstans enligt dem, utbrister han.

Mamma Eleonor menar att det inte har någon betydelse vart sonen reser.

– Även om det skulle vara en nöjesresa så har väl varje individ rätt att få åka på semester. I och med att han har handikappet innebär det att han får ta dyrare rum. Han ska inte behöva bli bestraffad för att han har ett handikapp.

Eleonor och även Sebastian själv berättar att allt krångel kring ersättningar och hjälp började då Sebastian fyllde 18 år och blev myndig. Före det hade han rätt till hjälp enligt LSS. Till viss del fick föräldrarna ersättningen, till viss del hade han assistent. De hårdare kraven har tagit hårt på Sebastians mående.

– Ända sedan Sebastian slutade gymnasiet har han blivit mer och mer innesluten i sig själv och mindre social, säger mamma Eleonor.

Så här uttrycker Sebastian den stora förändringen i tillvaron.

– Helt ärligt så har jag inte sett begränsningarna förrän jag fyllde 18 år. Det var då allt kraschade.

Under intervjun med Sebastian märks det tydligt att han är låg till sinnet. Den enda gången han skrattar till är när vi pratar om att bo i korridor. Något han provade på i Rättvik och där Sebastian trivdes ganska bra.

En annan punkt där man helt underkänner de merkostnader som familjen tagit upp är inköp av en egen tvättmaskin till Sebastian. Han kan nämligen inte själv ta sig ned till källaren där familjen har sin tvättmaskiner. Där yrkade Sebastian på 2 997 kronor i merkostnad.

– Försäkringskassan sa på ett möte att vi borde skaffa en tvättmaskin på hans våning för att han ska bli självständig, berättar pappa Sylvain.

Det finns fler punkter där merkostnader som åberopas i ansökan sågas. Slitage av kläder har mer än halverats från 1 720 kronor till 828.

– Ärmar slits när jag rullar rullstolen. Jag måste köpa en ny vinterjacka varje år. För andra håller väl en jacka 2-3 år, säger Sebastian.

– När vi tagit upp 1700 har vi räknat väldigt lågt. Med tanke på hur jackor slits så skulle han kunna köpa en i månaden. Dessutom sliter han också ut massor med handskor, påpekar Eleonor.

Samma sak när det gäller skor. Sebastian måste ha speciella skor som kostar 900 kronor paret. Skorna köper Sebastian på ortopeden vid Gävle sjukhus.

– Senast hade jag fyra par att välja på, inget par såg bra ut.

I ansökan hade Sebastian tagit upp 15000 kronor i merkostnader för slitage på bilen, vitvaror och möbler på grund av att han kör in i saker med rullstolen. Under mitt besök visar man också på skrapmärken och bucklor som påkörningarna orsakat. Bara 500 godkänns som en sådan kostnad.

Nu ska Sebastian fundera på om han ska överklaga förvaltningsrättens dom till kammarrätten. Men det är inte bara tankar på pengar som snurrar i hans huvud. Som andra unga personer vill han frigöra sig från sina föräldrar. Det fick han också smak på i korridorlivet i Rättvik där han hade hjälp av en assistent.

– Jag slapp de här två och tjatet, säger Sebastian och pekar på föräldrarna..

Allra helst önskar han sig en egen lägenhet.

– Jag är flyttbar dit jag får jobb. Jag skulle kunna flytta till Ryssland…



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar