Mathias lämnade stressen i Stockholm för att bli bonde i Hållnäs – tänkte om vid affärsresa jorden runt :”Känner att jag mår bättre och bättre”


Gården ligger i Valnäs mitt på Hållnäshalvön. Att åka dit är lite grann som att bege sig till ingenstans. Längs grusvägen finns inga villor eller fritidshus, det är bara mäktig skog och härlig grönska.

44-årige Mathias Lycke tar emot vid grinden. Han ger ett robust intryck och har ett varmt leende. Den värmen utstrålade han inte för ett halvår sedan.

– Jag gick in i väggen i höstas. Det berodde på pressen från mitt jobb, säger Mathias Lycke, som arbetar på en finansavdelning med att ta fram ett it-vertyg.

Som en följd av symtomen på utbrändhet fick Mathias en rehabiliteringskurs. Där pratade man i grupp om stress och tillvaron i stort. Något som stärkte Mathias i övertygelsen att han vill bo på landet. Nu är han sjukskriven på halvtid och jobbar den andra halvan från sitt nya hem på gården. På samma finansavdelning men enbart via datorn.

– Här mår jag bra. Jag kan vara ute och jobba hela dagen med kroppen och känna att jag mår bättre och bättre.

Mathias tar täten in i boningshuset på gården, där det också finns ett par lador och ett brygghus, Över en kopp kaffe i det rejält tilltagna köket berättar han om resan från finansvärlden till bondelivet.

Tanken på att leva nära naturen väcktes i Mathias för några år sedan. Då bodde han först ett år i London där han hjälpte till att utveckla ett it-verktyg, för att sedan åka jorden runt med lansering av verktyget. Han var bland annat i Mexiko, Spanien, Ecuador, Indonesien, Thailand och Tyskland. I varje land vek Mathias en dag till sevärdheter. Han slogs av att allt han upplevde var konstgjort av mänsklig hand.

– Men i Kapstaden, Sydafrika, var det mest sådant som naturen själv skapat. Det var då det klack till i mig – jag insåg att jag ville bo nära naturen.

Hur var du tidigare, var du en person som gillade storstaden?

– Storstaden vet jag inte, men jag var nog ingen människa som hade förkärlek för naturen.

Mathias tänkte då att han kan hälsa på människor på landsbygden i någon vecka men att han sedan ville tillbaka till “porslinstoaletten”, som han uttrycker det. Att bekvämligheten var A och O för honom.

Efter jordenruntresan började han och särbon Rosemarie leta efter en gård inom 1,5 timmes avstånd från Stockholm. Prisnivån låg på minst 3,5 miljoner kronor, långt över parets budget.

De fick söka sig längre bort och började leta i Norduppland. De hittade till slut den gamla hästgården i Valnäs på Hållnäshalvön. Paret fick ge 1,5 miljoner kronor, men då var det mycket nedgånget.

– Förra vintern ägnade vi åt att städa, renovera ladan och måla om köket i ljusa färger, det var i 70-talsstil med brun furu i taket och väggpanel som också gick i brunt.

Här tänker Mathias bli bonde i liten skala. Skaffa får, kor och höns,till husbehov. Han gick nyligen en bikurs och ska inom en vecka hämta steklarna.

– Jag vill bli självförsörjande på mat, värme, vatten och sådana grejer. Konsten är att inte dra på sig för stora kostnader.

Mathias vill dessutom leva i samklang med naturen och inte tära på jordens resurser i onödan.

– Det går inte att leva som jag gjorde förut, förbruka allt och flyga runt jorden. Så här slänger jag i princip ingenting. Jag har kompost där jag lägger mitt matavfall och återvinner allt jag kan som plast och papper.

I hönshuset finns beviset för Mathias tes. Där spatserar åtta kycklingar. Som kostat 45 kronor per skalle.

– Jag har köpt en ras som är bra för både ägg- och köttproduktion. Tuppar kan man bara ha en eller två, de andra ska jag slakta.

Nästa steg är att skaffa får. Han ska ta ta råd och hjälp från Upplandsstiftelsen med att stängsla mot rovdjur som varg och lo.

Hur svårt är det att tänka ut vilka djur man bör ha i det lilla lantbruket?

– Det är inte svårt. Om man tänker så här att jag ska vara självförsörjande – vad äter, dricker och konsumerar jag. Jag har tagit lite råd från LRF men mycket finns på internet. Jag har kanske studerat 200 timmar Youtube.

Ytterligare en källa till goda råd är den åldrade manliga grannen som från första dagen besökt Mathias ihop med sina tre hundar. En granne som är pensionerad snickare och det finns mycket på gården som behöver rustas.

Mathias visar runt på gården med katten Toker i släptåg. Ladan har han och hans bror renoverat. De har bland annat bytt syllarna i väggarna. Men att lägga nytt tak överlät de till hantverkare.

– Jag är både teoretiker och praktiker. Jag vet lagutrymmen för åtgärder men kan också praktiskt göra en del.

I ladan ska det bland annat bli en lägenhet. Intill finns det gamla brygghuset där sambons son, 21-årige Sebastian, bor just nu, Mathias funderar i längden på att ha hyresgäster på gården. I ladan finns också ett utrymme som han säger är själva “hjärtat” av projektet. Höloftet. Här planerar Mathias ett utrymme för meditation, yoga och andra aktiviteter.

– Den här resan som jag gjort med återhämtningen, hitta naturen och djuren. Det är en marknad där det kan finnas möjlighet att göra saker.

Vill du utbilda dig till terapeut?

– Nej, inte terapeut, jag ska inte läka någon. Men de som gått samma rehabiliteringskurs som jag, kan få möjlighet till en paus här på gården Med naturen inpå knuten, möjlighet att laga mat mat och aktiviteter för sinnet.

I min värld låter det som mycket jobb för dig. Vad tänker du om det?

– Det fanns väl en anledning till att jag gick in i väggen, jag tycker om att ha mycket att göra, ler Mathias, som påpekar att han någon dag på gården jobbar 16 timmar och en annan bara en timme.

Så är det dags att ta farväl av Mathias. Han greppar då verktygen för att fortsätta sitt senaste projekt. Att bygga en hönsgård som gör att kycklingarna kan gå ut när de vill.

Mathias Lycke.

Ålder: 44 år.

Familj: Särbon Rosemarie, dottern Elin, 19 år, sonen Hampus, 17 år, och särsbons son Sebastian, 21 år.

Aktuellt: har flyttat från Åkersberga utanför Stockholm till Hållnäs där han ska bli bonde i liten skala.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar