“Då äter vi frukost med djuren”


Att kunna tillverka glass, getost och korv hemmavid har varit en tanke länge. Sedan produktionsköket i Bergby tvingades stänga på grund av risken för coronasmitta har arbetet skyndats på. Köket är välkommet. Den egentillverkade glassen är efterlängtad av många.

Mats Wigren väntar på att få låna några rörtänger som behövs för att göra dragningarna av kopparrören färdiga. Han går runt och visar var diskbänken, spisen, mjölktanken och frysboxarna ska stå. Glassmaskinen som han hämtade i Gränna är redan på plats.

Edvin Hådell byggde gården 1927, ladugården stod färdig tre år tidigare, därav namnet och Mats Wigrens sambo Catharina Eklund berättar att minnet av Hådell lever kvar, hans noteringar finns inristade lite överallt på gården.

De tog över 1999. Då fanns där bara två hästar. De började med några dvärggetter och har sedan undan för undan byggt upp verksamheten. Skaffat allt som behövs för ett jordbruk och håller i dag 300 getter, tre kor, en tjur, två tjurkalvar, höns, katter, hundar – det är djur överallt – och ovanför våra huvuden visslar svalor ständigt förbi. Totalt drygt 60 hektar mark, inklusive en mindre arrendedel, som plöjs, harvas och sås. De odlar vete, korn och havre och ser till att det finns både betesmark och foder till djuren.

– Jag jobbade på sågverket i Norrsundet och Catta på Ericsson i Gävle fram till båda blev nedlagda. Jag fick lön i sex månader och passade på att bygga ut ladugården. Fortfarande hyr jag ut mig själv, jag ska jobba som mekaniker på Korsnäs under tre veckor i juli. Man måste ju få in pengar för att ha råd med allt, men uppdraget som deltidsbrandman sa jag upp vid nyår, det blev för mycket, säger Mats Wigren.

Catharina Eklund dukar fram kaffe och rabarberpaj efter att ha jobbat klart vid skolbespisningen i Bergby. Snart ska hon byta till fritids. Det passar bättre eftersom gården ibland kräver mer av hennes arbetsinsats. De drömmer om att kunna sköta gården på heltid. De räknar på fingrarna och kommer fram till att det finns totalt fyra gårdar kring Bergby.

– Jag hoppas coronapandemin gör att folk uppmärksammar det svenska jordbruket, vi behövs för att se till att det finns mat på borden, men många bönder har det jättejobbigt, säger Mats Wigren.

Han kliver upp fem varje morgon. Sysslolöshet är inget han känner till. Det finns alltid något som ska byggas, lagas eller vårdas. Den ideellt arbetande drängen, Dick, 80 år och styvpappa, inflikar: ”Mats är otrolig, han har gjort allt här på egen hand.”.

Han har några ställen där han vilar ut när ”han börjar gå på knäna”. Kontemplation och ro kan finnas tidiga morgnar vid fäbodarna i skogen, men helst åker han till Skatudden ut mot havet i Norrsundet. Där vandrar han omkring, njuter av naturens stillhet och när huvudet börjar klarna kommer krafterna tillbaka. Vid Skatudden finns också havtorn som är en av många naturliga smakgivare i den egenproducerade glassen.

– Det är roligt att experimentera. Nu är det läge att börja plocka granskott och jag funderar också om inte harsyra och vanilj skulle kunna bli en bra kombination. Jag brukar låta tanterna nere på banken provsmaka, säger Mats Wigren med ett skratt.

Glasstillverkningen, där mjölken kommer från de egna djuren, började för två år sedan. Det närproducerade och lokala tilltalar allt fler. I Gävle är Länsmuseet en av kunderna, till Mackmyradagarna gjordes en glass med whiskysmak, även konserthuset har gjort beställningar och Limö Café är på gång. Ryktet spreds sig ända till Chicago. Mats Wigren blev uppringd och fick en beställning på glassdessert till ett bröllop i Åmot för 70 personer med både svenskar och amerikafrämmande.

– Jag tillverkar på beställning, fem-sex olika sorter, blåbär köper jag av thailändarna som plockar här i min skog. Varje sats ger fem liter, det räcker till 30 glassbägare. Vi spritsar allt för hand. När vi skickat i väg 230 bägare till Länsmuseet må du tro att man är ordentligt mör i händerna, säger Mats Wigren.

Hälso, protein, hallonchili, apelsinchoklad, saltkola – varianterna är otaliga och kunderna börjar nu också efterfråga både laktosfritt och veganskt. Men det får inte bli för stort, då måste nog en frysbil införskaffas. Han funderar ju också på att bygga ett eget slakteri i anslutning till produktionsköket.

Vi går ut på markerna som sluttar från boningshuset ner mot en bäck. Djuren samsas med varandra. Ibland lägger sig getterna ovanpå de vilande kossorna och utövar något som betraktas som getyoga. Med solen het i nacken och varma brisar som smeker kinden är det en dag som denna gott att vara bonde.

– Snart släpper vi i väg alla till betet där borta vid allén. Det är så mysigt, då brukar vi sitta där på morgnarna och äta frukost med djuren, säger Catharina Eklund.

Och där någonstans finns hemligheten bakom alla arbetstimmar som inte alls står i paritet med förtjänsten.

– Jag älskar ju djuren! Det är därför man håller på, säger Mats Wigren och böjer sig ner och lockar till sig ännu en flock getter.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar