Klassiska sommarteatern i Högbo ställs in – de sätter i stället upp nyskriven föreställning i “Sandvikens hjärta”


Ja det hände ju en grej, under våren. Corona gick från att vara “det kommer att vara ungefär som en influensa” till att på ett väldigt bryskt sätt kasta människors vanor, planer, förhoppningar och levnadsbetingelser över ända.

En sak som inte gick att genomföra som det var tänkt var musikdramatiska teater med historiskt tema som numera blivit en sommartradition i bruksmiljö. JV musik & teater, som brukar sätta upp dem, var vana vid att ha en publikkapacitet på 350 personer i Högbo bruk. Men i slutet av mars blev ju folksamlingar på fler än 50 personer förbjudna.

– Då började funderingarna gå på högvarv, säger Jessica Andersson, regissör och manusförfattare i JV musik & teater.

Ensemblen höll då på med arbetet av “Fina flickor”, som skulle bli sommarens föreställning, och de fortsatte att jobba med den i förhoppningen om att restriktionerna skulle hinna lätta till sommaren. Den förhoppningen skulle som bekant inte infrias.

Hur skulle de göra, skulle de köra i Högbo ändå, men bara ta in max 50 i publiken?

Då skulle de bli tvungna att också spärra av ytor, och det ville de inte.

– Det var tänkt som en stor produktion, och vi kände att det skulle vara synd om föreställningen att kompromissa med den.

– Det skulle vara synd om oss och också om publiken, eftersom det skulle innebära att många skulle missa den på grund av restriktionerna

Till slut bestämde de sig för att det enda rimliga var att lägga “Fina flickor” åt sidan för nu och spara den till nästa år.

Samtidigt kändes det surt att bara ställa in. Jessica och Viktor Ståhl som skriver musiken, frågade ensemblen om de ville försöka hitta på någonting annat, för dem som ändå kan, vill och vågar gå på något sådant i år, och alla var på.

Så på bara två veckor har Jessica Andersson skrivit ihop ett manus till ett slags potpurri som fått namnet “Det hände en grej på vägen till Högbo”. Det bygger på musiknummer och karaktärer från gruppens tidigare produktioner av musikdramatik, både sådant som spelats i Högbo under tidigare somrar och sådant som spelats i till exempel Gävle och Trelleborg.

– Karaktärer från skilda föreställningar får mötas i den här och fråga varandra vad som har hänt egentligen, varför är vi inte i Högbo?

Svaret blir alltid ett återkommande ledmotiv: “Det hände en grej…”

– Så vi ställer inte in, vi ställer om, säger Jessica Andersson.

Det innebär också att de byter spelplats i år, från Högbo till Smedsgården i Sandviken, på vars bruksmuseum Jessica Andersson också själv jobbar.

– Jag älskar den platsen. Jag brukar säga att Högbo är Sandvikens vagga, men Smedsgården är Sandvikens hjärta.

Så det blir lite annorlunda. Arrangemanget har anpassats till rådande läge så max 50 personer kommer att kunna se den per föreställning. Å andra sidan ger gruppen nu två föreställningar per dag under helgerna. En annan grej är att de för första gången tar betalt av publiken för sin dramatik.

– Vi måste ta entré för att få ihop det i år, men vi har satt den så lågt som möjligt, säger Jessica Andersson.

En hundring kostar det att se “Det hände en grej på vägen till Högbo”, och Jessica hoppas att tillräckligt många ska vara beredda att betala det för att de ska få fullsatt ofta.

När vi pratar är det andra gången ensemblen kör ett genomdrag på plats, och Jessica tycker det är kul att få ta med sig skådespelarna till jobbet.

– Det här är mitt hem, och det är kul att få bjuda hem dem till mig, säger Jessica, som också är glad över att få visa upp bruksmuseet på ett nytt sätt:

– Det här är en plats som Sandvikarna kan vara stolta över.

“Det hände en grej på vägen till Högbo” har premiär på fredag kväll och spelas till och med 12 juli.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar