Dags för en jämlik sjukförsäkring


Grundläggande i en välfärdsstat bör vara att löntagare har ett skyddsnät vid sjukdom. I Sverige blir det däremot allt svårare att få sjukpenning vid sjukdom. De försvagade trygghetssystemen i Sverige är den största orsaken till den ökande ojämlikheten.

Svenskar lever fortfarande i villfarelsen att vi har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem som bidrar till en omfördelning och därmed jämlikhet. Det stämmer inte längre. Sedan 1990-talet har allt mindre resurser gått till socialförsäkringen. Den har aldrig haft så låga kostnader jämfört med BNP som nu, blott 4,5 procent. Som högst, i början på 1990-talet, låg kostnaden på 9,6 procent och i början av 2010-talet på runt 6 procent.

2008 skedde ett skifte i den svenska sjukförsäkringen. Moderaterna drev då igenom rehabiliteringskedjan och en sjukförsäkring som fäste större vikt vid diagnoser. Personer i “utanförskap” skulle få “ekonomiska incitament” att komma tillbaka i arbete och det skulle “löna sig att arbeta”. Genom att göra sjuka människor fattiga, skulle de bli friska och återvända till arbetsmarknaden.

Moderaterna har byggt ett socialförsäkringssystem som minskar omfördelningen i samhället och ökar klassklyftorna. Mest drabbade är kvinnor inom LO-ykren i vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurang. Där är andelen tim-, deltids- och visstidsanställningar hög. Det leder till låga ersättningar för dem som överhuvudtaget lyckas kvalificera sig till sjukförsäkringen.

Borgarnas fokus på arbetslinjen har gjort att sjuknärvaron är stor – människor går till arbetet fastän de är sjuka: Det är inte bara ekonomiskt ohållbart att stanna hemma vid sjukdom, det är dessutom omoraliskt.

Socialdemokraterna har efter sex år i regeringsställning till största delen behållit Alliansregeringens förändringar i sjukförsäkringen, förutom att de tagit bort den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken. Dessutom tillkom ett uppdrag till Försäkringskassan under förra mandatperioden. Myndigheten ska verka för ett lågt och stabilt sjukpenningtal om 9,0 dagar i genomsnitt till år 2020. Sjukpenningtalet är hur långa sjukskrivningarna är utslaget på samtliga försäkrade under ett år.

I maj 2020 låg talet på 9,4, trots coronakrisen, till skillnad från 2016 då talet närmade sig elva. Sänkningen av sjukpenningtalet beror inte på att arbetsgivare plötsligt förändrat arbetets organisering så att färre blir sjuka, utan på att det har blivit svårare att få sjukpenning. Försäkringskassans avslag har blivit fler.

Den svenska sjukförsäkringen behöver en totalrenovering. I januari släpptes en utredning som ger förslag på förbättringar. Bland annat föreslår utredaren Claes Jansson förbättringar i rehabiliteringskedjan där sjukskrivna bara ska kunna prövas mot jobb som faktiskt finns på arbetsmarknaden och hänsyn även ska kunna tas till ålder och utbildningsnivå.

Janssons förslag bör bli verklighet snarast, men de räcker inte för att sjukförsäkringen återigen ska bli en kraft för omfördelning och jämlikhet. Ska vi minska sjuknärvaron och öka jämlikheten behöver sjukförsäkringen i ännu högre grad omfatta dem med osäkra anställningar och så kallade gig-jobbare. Även de mest sårbara på arbetsmarknaden ska ha möjlighet att få sjukpenning vid sjukdom.

En välfärdsstat har socialförsäkringar som hjälper människor komma tillbaka, inte försätter dem i livslång fattigdom.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar