Dags att spela slutspel på riktigt


Efter 25 års väntan fick Rögle i fjol en försmak av hur det är att spela slutspelshockey i den konstgjorda åttondelen.
I år är det dags för en riktigt slutspelsfest i Ängelholm för ett Rögle som fortsätter att flytta fram sina positioner i svensk hockey.

Plats: 6- Rögle

Analys:
Sportchefen Chris Abbott går in på sin tredje säsong i Rögle och kan stoltsera med sitt andra lagbygge. I fjol var förväntningarna höga och efter en usel start blåste det rätt kraftiga vindar på den skånska slätten och i stormens öga stod tränaren Cam Abbott. När allt väl lagt sig och Cam hade hittat rätt med sin ledarstil och spelarna började känna sig trygga i sina roller utvecklades man stadigt till ett stabilt och stundtals väldigt bra lag.
Ser man till hur laget är byggt i år lär förväntningarna knappast vara lägre än i fjol och tiden är kommen för lite riktigt slutspelshockey (minst kvartsfinal) i Ängelholm.
Man ska vara försiktigt och framförallt ödmjuk med förväntningar kring en klubb som faktiskt är i en etableringsfas och ännu inte varit i närheten av den övre halvan av tabellen. Jag tror det är viktigt att ha med sig om inte annat fick man lära sig det i fjol när man nog hade lite för höga tankar om sig själv.

Målvakter:
Svårt att veta exakt hur bra målvaktssidan kommer att vara i år då både tjecken Roman Will och Christoffer Rifalk är helt oprövade på SHL-nivå. Det jag har imponerats av i Rifalks spel har varit hans psyke och hur han snabbt skakat av sig misstag och gått vidare. Det är en direkt nödvändig egenskap för att kunna bli en framgångsrik målvakt och vid en ålder av 23 finns det massvis med utvecklingspotential.
Roman Will är såklart svårbedömd efter fyra år i den tjeckiska ligan. Rapporterna är positiva och säger att det är en reaktionssnabb målvakt som kliver fram och lyfter sitt spel ytterligare en nivå i slutspelssammanhang
Sett till årets målvakter har jag svårt att göra bedömningen huruvida de är bättre än fjolårets dito.

Backar:

Kodie Curran kommer vara en av seriens bästa backar och rent offensivt ser jag inte att någon kommer kunna komma upp i hans nivå.   Foto: Axel Boberg / BILDBYRÅN /

Rapporterna vittnar om att fjolårets succéback Kodie Curran anlände till Ängelholm med en väldigt bra fysiskt status tillskillnad från i fjol. Då hade han inte samma koll på vad som krävdes i form av förberedelse och kosthållning för att spela på elitnivå mot vad han vet nu.
Curran är så lugn och kylig med pucken att man ibland behöver kolla repriser för att se vad det var han egentligen gjorde.
Jag sticker ut hakan och säger att Curran vinner backarnas poängliga i överlägsen stil.
Bakom Curran var det såklart viktigt att få behålla Craig Schira som av skattetekniska skäl anländer först i oktober. Det är ett avbräck som man inte ska underskatta i den så viktiga inledningen av säsongen. Man valde, lite överraskande, att behålla Eric Gelinas som anslöt från Slovan Bratislava i KHL i samband med att transferfönstret stängde i mitten av februari. Jag imponerandes inte nämnvärt av kanadensarens spel under de tio matcherna han hann spela men när han nu är med från start ges han således större förutsättningar att komma in och anpassa sig till SHL och Rögles sätt att spela.
En spelare jag är nyfiken och tror mycket på är Niklas Hansson som vänder hem till Sverige efter ett par år i farmarligan. Hansson hade en väldigt fin debutsäsong i SHL med HV71 2015-2016 och snabbt såg man vilken imponerande och fin spelförståelse han hade. Visserligen har han inte riktigt kommit upp i samma nivå sedan dess men potentialen finns och också möjligheten till en stor roll.
Daniel Bertov är lite av en personlig favorit. Inte enbart för att han fick göra sin seniordebut i backpar med mig utan för hans uppoffrande spelstil och härliga inställning.
Erland Lersund har fått fina lovord under försäsongen och är en smart värvning till en rimlig peng. Lersund var stundtals bra i Mora i fjol och med förtroende och utbildning ser jag en bra utvecklingspotential i den norska backen.
Man har också några unga intressanta backar i form av Jacob Ragnarsson, Samuel Jonsson och Jakob Bondesson som alla kommer få istid.
Det jag spontant kan känna kring backsidan är att den är aningen tunn och enormt känslig för skador. I synnerhet när Craig Schira missar inledningen av säsongen.

Forwards:
En bra mix mellan unga och äldre är det jag framförallt går igång på när jag ser hur uppställningen är formad. Den så viktiga centersidan med Ted Brithén, Mattias Sjögren och Anton Bengtsson är stark och gedigen. Alla tre har meriter från spel i Tre Kronor där Brithén är en av seriens bästa spelare, Sjögren numera är helt återställd från skadebekymmer som tidigare stört och Bengtsson äntligen, för honom själv, klippt navelsträngen och lämnat HV71. Vad gäller Bengtsson tror jag att han kommer att ta gigantiska kliv den här säsongen och få jobba med och kring Chris Abbott som han hade som en form av mentor under några år i HV71.
Ser man bakom ovan nämnda trio har man ett gäng med spelare som kommer kunna göra rollen som fjärdecenter bra där Erik Andersson känns som klippt och skuren för den rollen.
Daniel Zaar och Leon Bristedt utgjorde en av seriens vassaste formationer med Ted Brithén i fjol och huruvida man väljer att spela Dennis Everberg i den formationen istället för Brisedt får tiden utvisa. Men helt klart är att man med i Everbergs fått in spetskompetens som är god för runt 20 mål.
Precis som på backsidan har man en bra blandning mellan gammalt och ungt. Nils Höglander och Dominik Bokk är två unga spelare som kan utvecklas till publikfavoriter och poängspelare under säsongen.
Jag gillade det jag såg av Höglanders avslutning på säsongen i fjol där han, trots den högst oväntade petningen från JVM-laget, kom hem och växlade upp och presterade sitt livs hockey.
Bokk har enorm talang och här handlar det i mångt och mycket att få honom och förstå vikten av hårt jobb, varje dag. Rögle kommer bli jobbiga att möta och många forwards är skickliga och bra på skridskorna vilket tyder på att man fortsatt kommer utveckla sitt presspel som jag upplevde tog stora steg i fjol.

Coach:

Cam Abbott är en känslomänniska som lever sig in i matcher och engagerar sig i personerna omkring sig. Nu börjar han dessutom bli varm i kläderna som coach i SHL och kommer att lyfta sitt Rögle ytterligare än nivå  Foto: Ola Westerberg / BILDBYRÅN /

Cam Abbotts resa från spelare till tränare på SHL-nivå har gått snabbt. Efter ett par framgångsrika år i Växjös juniorlag fick han chansen i Rögle och det går inte annat än att säga att han och brorsan Chris ruskat liv i Rögle och gjort föreningen mer attraktiva för spelare att komma till.
Det ska också sägas att det framkommit en del kritik mot Cam’s ledarstil, framförallt under inledningen av fjolåret, men av det jag hört är humöret numera mer balanserat i synnerhet efter det att några ledande spelare sagt ifrån under fjolåret.
Tveklöst är Cam Abbott en spännande person och tränare som hittills gjort ett bra jobb i Rögle.

Stjärnan: Många vill nog lyfta fram Dennis Everberg här och det är inte mycket att säga om med hans imponerande CV. Jag håller dock Ted Brithén väldigt högt och efter hans fina fjolår ser jag honom som en av seriens bästa spelare.

Poängkung: Kodie Curran 43 poäng

MVP: Jag har sett en del av Rögles matcher under försäsongen och av det jag sett och läst är Mattias Sjögren återigen i den form han tidigare visat upp under sin karriär. Fjolåret var såklart tufft då Sjögren missade inledningen av säsongen efter sviterna från en hjärnskakning som även höll honom borta säsongen dessförinnan.

Bästa nyförvärv: Med två VM-guld och rutin från NHL, KHL och den schweiziska ligan är Dennis Everberg en klasspelare som Rögle dessutom knutit upp i fyra år framöver.

Det behövs: Jag tycker att backsidan är bra men är aningen för tunn. En eller ett par skador och läget kommer vara akut.
Jag är rätt säker på att Chris Abbott har örat mot rälsen och undersöker vad marknaden har att erbjuda.

Doldisen: Jag vet att Rögle värdesätter Daniel Bertov väldigt högt. Det förstår jag. Pålitlig och rejäl i egen zon och tar sig in och ut ur närkamper som om han vore 190 cm.

Profilen: Jag tror att Nils Höglander kommer växa ut till en stor profil under säsongen och bjuda på det lilla extra på isen. Debutsäsongen i fjol lovade gott.

Publik: Det skapas en enormt härlig och kompakt stämning i Catena Arena. Publiken är engagerad och en intensiv ståplats får ofta med sig även sittplatspubliken. Skulle man ranka seriens mest enögda publik skulle Rögle vara topp tre. Jag säger det inte med en negativ ton utan mer ett konstaterande att det är tufft både för motståndare och domare att komma dit.

* * * * * * * * * * * * * *

1-
2-
3-
4-
5-
6- Rögle
——————–
7-
8-
9-
10- Brynäs
——————–
11-
12-
——————–
13-
14- Oskarshamn

* * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny



expressen

Related posts

lämna en kommentar