Eden Hazard kommer att bli saknad i Chelsea


Det fanns ingenting med den här matchen som var normalt. Precis allt med arrangemanget kring Europa League-finalen var orimligt. 

Det första mina ögon landade på innan den smått bisarra finalceremoni brakade lös var avståndet mellan planen och läktarna.

Jag har varit på italienska arenor byggda på 30-talet med löparbanor, vallgravar och plexiglas och haft bättre förutsättningar att se en match. Sedan såg jag en hop människor med vita t-shirts och svarta shorts klappa i otakt innan de sprang runt till syners planlöst innan de formerad sig. 

Hela invigningen symboliserade på ett utmärkt sätt hela arrangemanget från Uefas beslutsfattande till hanteringen av Arsenals Henrikh Mkhitaryan. 

Taffligt, oproffsigt, ogenomtänkt. 

***

Tänk att så många personer, så högt upp i fotbollshierarkin ändå kan drabbas av kollektiv härsmälta innanför pannloben samtidigt. Det är ju tur att det faktiskt spelas matcher så man för 90 minuter kan glömma allt det där runt omkring. 

Nämnde jag att det var halvtomt på supportrar i Baku? 

Nej just det, vi skulle prata fotboll. 

Nåja, på ena sidan stod Arsenal med en säsong att rädda. Bara en seger kunde lösa en plats i nästa säsongs Champions League. Den här finalen och titeln i all ära men fundamentet för en toppklubb är CL.

Vill man ha en chans på de bästa spelarna måste det finnas sportsliga morötter att locka med. För Chelsea gällde allt titeln, en åtråvärd sådan inte minst för Mister Sarri på tränarbänken. Den gamle italienske bankmannen har levt ett liv mer eller mindre titellös och det kändes när han drog i gång på sin något bräkiga italienska att det låg nerv i stämbanden. 

Någonstans lurade jag mig själv att titeln dock inte var motivation nog för att slå ett Arsenal som rest till Baku för att mer eller mindre redan den här kvällen kriga för sin existens som topplag nästa säsong. 

Arsenal öppnade bäst och känslan stärktes.

 Det fanns en gnista i the Gunners. Som så ofta gäller det dock att få utdelning på sina chanser. Efter en inledande press kom Chelsea in i matchen och gick till halvtidsvila med självförtroende.

***

Det dröjde sen inte länge innan ledningsmålet kom och så klart var det hela turneringens anfallskung Olivier Giroud som vräkte sig fram och språngnickade in ledningsmålet. Sedan gick det fort. Pedro utökade ledningen och Eden Hazard, i sin sista match för klubben innan flyttlasset går till Madrid, avgjorde från straffpunkten.

Inte ens den inbytte Iwobis reducering kunde skapa nerv i den här finalen. Hazard satte till slut punkt för den här smått bisarra tillställningen i Baku med ett distinkt avslut, som han gjort så många gånger tidigare i den kungsblåa tröjan.

Han kommer att bli saknad när nu en oviss sommar inleds redan i morgon. 

Lämnar Sarri? 

Kommer Frank Lampard tillbaka till klubben, denna gång som coach?

Och vad ska det bli av detta Arsenal? 

Vi har en hel sommar att reda ut allt men innan vi åker till havet, som Sarri skulle ha sagt, ska vi låta Chelsea fira en högst välförtjänt titel.



expressen

Related posts

lämna en kommentar