Det gör mig enormt glad


Ny hockeyvecka där VM nu äntligen går in i ett skede där matcherna verkligen betyder något och de bästa spelarna måste kliva fram.
På tal om kliva fram. Det har många svenskar gjort och att de sätter sig på första bästa flyg för att få representera Tre Kronor gör mig glad.

Veckans hiss

Att Hockey VM är i full gång ser jag som en av säsongens höjdpunkter i synnerhet när den sista veckan rullar igång där turneringen tar fart på allvar.
Något som de senaste åren glatt mig enormt mycket är hur de svenska NHL-spelarna inte tvekar en sekund att spela VM när de får samtalet från förbundsledningen.
Värre var det för några år sedan när alla nej tack låg som ett blött täcke över Tre Kronor och stoltheten att representera sitt land kändes som bortblåst.
Att en stjärnspelare som Oliver Ekman Larsson tidigt tackade ja öppnade upp för många andra att följa efter med tydliga och framförallt realistiska mål att avsluta säsongen med ett guld. När sedan John Klingberg och Gabriel Landeskog knappt hann torka sina skridskor efter förluster mot St Louis respektive San Jose innan de tackade ja till möjligheten att vinna sina tredje raka VM-guld var det ytterligare ett tecken på att man numera återigen bär de vackraste av kronor på bröstet med en enorm stolthet.
Man kan säga vad man vill om VM och ha diverse åsikter om turneringen men en sak ska man veta:
För att bli riktigt stor och populär i folkhemmet måste man prestera i Tre Kronor i ett VM där fler har möjlighet se sina idoler spela. NHL i all ära, men utan framstående prestationer i Tre Kronor kommer man inte gå in i det svenska folkhemmet.
Jag citerar fotbollsprofilen Patrick Ekwall som inför VM i globen 2013 skrev:
”Det är sällan – eller aldrig – spelarna som gör hockey-VM, det är VM som gör spelarna.”
Det är värt att ha med sig.



Oliver Ekman Larsson tackade ja direkt till chansen att vinna sitt tredje raka VM-guld något som jag tror öppnade upp för många andra spelare att vilja vara med spela VM.  Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN /

Veckans diss

VM är en stjärnparad med några av världens bästa spelare vilket gör att det dessvärre skiljer sig väldigt mycket mellan många lag och det blir mer och mer uppenbart att nuvarande system med 16 lag är minst ett par för mycket och det tror jag nog de flesta förstår.
Blir länder som Italien, Österrike och Storbritannien, för att nämna några, bättre av att förlora stort i match efter match mot de bättre nationerna och breddar vi verkligen hockeyn? Det är såklart en pretentiös diskussion att föra eftersom min åsikt i fråga knappast gör någon skillnad.
Men jag tycker likväl det är värt att belysa.
Hockey ska inte exkludera men samtidigt ska vi utveckla den och inte stå fast när det är uppenbart att lag tio till 16 har hamnat än längre efter de bästa nationerna.
Ska man inte våga öppna upp för en diskussion för hockeyns bästa som det så fint heter?
Nåväl. Jag är inte dummare än att jag förstår att det till syvende och sist handlar om pengar och då är utvecklingen inte så viktig.
Sen kan man såklart ha åsikter om att några av världens bästa spelare fört en anonym tillvaro under inledningen av VM. Kanske det finns ett samband?
Därför dömer jag inga spelare efter gruppspelet (hej Yevgeni Malkin , Alexander Ovechkin, Sean Couturier, Johnny Gaudreau) utan när det avgörs den kommande veckan ska också det bästa spelarna kliva fram.
Då spelar det långdragna gruppspelet mindre roll.

Tack för att ni tog er tid

Sanny

 



expressen

Related posts

lämna en kommentar