De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF – utdrag ur boken


Under andra världskriget kom över 1 500 allierade flygare till Sverige.

– De flesta flygarna kom 1944 och var amerikaner, säger Lars Ingels.

Han är författare och släpper nu boken ”De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF”.

Sverige deltog inte i andra världskriget och var ett neutralt land. Flygarna blev internerade enligt Haagkonventionen i väntan på utväxling. 

Mellan augusti 1943 och januari 1944 lyckades åtta brittiska flygplan efter stor dramatik ta sig till Sverige för att nödlanda eller krascha, efter att ha mött tyskt jaktflyg och luftvärn.

– Fem av de åtta planen hade kanadensiska besättningsmän ombord. Kanadensarna internerades i Falun, säger Lars Ingels.

Omslaget till boken ”De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF”

Foto: IDROTTSFÖRLAGET

”Förändrade synen på ishockeyn i Dalarna”

När vintern kom insåg kanadensarna att de skulle kunna spela ishockey, som de gjort hemma innan kriget.

Det här var under en tid när ishockeyn i Dalarna bara några år tidigare försiktigt tagit sina första skär.

– Matcherna som kom att spelas mellan Leksand, Mora och Falun mot bombflygarna kom att förändra synen på ishockeyn i Dalarna. Nya publikrekord sattes och sporten fick sitt genombrott, säger Lars Ingels.

Kanadensarna spelade 20 matcher och fanns även i den första Dalaserien med Leksands IF och Mora IK.

Troligtvis enda tillfället då Leksandslaget och kanadensarna 1944 fotograferades tillsammans. Fjärde spelaren från vänster är Åke Lassas, som skulle bli “Mr Leksand” på 50-talet. Bilden är hämtad ur Åkes privata album.

Foto: IDROTTSFÖRLAGET

Författaren Lars Ingels berättar i sin bok bland annat hur bombflygarna i en Halifax med beteckningen HR871 hoppade ut med sina fallskärmar över Skåne den 3 augusti 1943. 

Piloten lät sedan deras skadade plan utan besättning flyga ut över havet för att krascha i vattnet söder om Falsterbo. Nu i sommar ska vrakdelarna bärgas.

I sin nya bok skriver författaren Lars Ingels alltså om vad som hände fem olika plan med kanadensare ombord och som tvingades nödlandade eller krascha i Sverige 1943-44.

Boken berättar flygarnas öden och äventyr både före, under och efter kriget.

Idén till boken fick han genom ett tips från en man i Gagnef.

– Han berättade för mig att hans faster från Falun hade träffat en av de kanadensiska bombflygarna i Dalarna under kriget. Hon gifte sig 1944 och flyttade till Kanada under krigets slutskede 1945. Jag tyckte det lät spännande och började gräva i gammalt material, säger Lars Ingels.

Fyra år senare slutade historien med en 248 sidor lång bok.

– Många bombflygare placerades i Falun där det fanns ett regemente och ett interneringsläger upprättades. De hade anmälningsplikt men inte mer än så. De ville ha något vettigt att göra på sin fritid. När vintern kom började de spela ishockey, precis som de gjorde innan kriget, säger Lars Ingels.

Hur påverkades Dalahockeyn av bombflygarna från Kanada?

– Det fanns ingen serie innan de kom. Hockeyn fick ett genombrott, inte minst PR-mässigt. Det skrevs i pressen om matcherna som lockade rekordpublik, säger Lars Ingels.

Leksands IF bildades 1919.

Nu, inför säsongen 1943-44, hade Leksand bara spelat 18 matcher under de senaste sex åren.

– Det var svårt att höja statusen på hockeyn. Det blev mest att byalagen i till exempel Leksand åkte runt och mötte varandra. Men med bombflygarnas intåg i Dalarna blev det annorlunda, säger Lars Ingels.

Under säsongen 1943-44 spelade Leksands IF totalt 13 matcher. Fyrdubbelt så många matcher som de tidigare spelat i snitt under sex år. Åtta matcher spelades mot kanadensarna.

– Det blev fart på hockeyn i Leksand, den växte sedan snabbt, säger Lars Ingels.

1948 gick Leksands IF upp i den högsta serien – och har under sin 100 åriga historia blivit landets mest populära hockeylag.

Den kanadensiska traditionen har också förts vidare i nya generationer.

– Leksand har haft 29 kanadensare i sina lag under de här åren, säger Lars Ingels.

Några namn som gjort starkast avtryck är tränaren Wayne Fleming, målvakten Ed Belfour samt forwardsduon Michael Ryder och Greg Parks.

Laget som 1948, fyra år efter “Kanada-säsongen”, ordnade Leksands IF:s avancemang till högsta divisionen. I höst inleder man sin 58:e säsong i högsta serien. Bakre raden från vänster: Lagledaren Skräddar Per Persson (Ejendal), Gunnar Hedbys, Einar Jonsson, Arne Hellberg, Anders Brisell, Pelle Jacobson. Främre raden från vänster: Stig Påvels, Åke Lassas, Ingemar Söderberg, Nils Holfve, Björn Lassas.

Foto: IDROTTSFÖRLAGET

Exklusiva utdrag ur boken ”De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF”

Under de sex första åren med ishockey spelade LIF sammanlagt endast 18 matcher. Efter den första historiska matchen mot Mora (11–0) säsongen 1937/38 följde fyra matcher 1938/39, ingen match alls den första beredskapsvintern 1939/40, fem matcher 1940/41 (varav en match mot Djurgården), två matcher 1941/42 och sex matcher 1942/43 (varav en match mot Brynäs). Hela 12 av dessa 18 första matcher spelade Leksand mot Mora eller Falun. Förutom dessa matcher spelade man dessutom också egna byalagsmatcher hemma i Leksands socken. Variationen på motstånd var med andra ord inte särskilt stor… 

Men 1943/44 fick Leksand plötsligt spela åtta matcher mot kanadensiska spelare!

■■■

”När man går nere på marken och tänker på fallskärmshopp, så tycker man det låter kusligt. När man står i ett plan, som är på väg att störta och fallskärmen är ens enda hopp, tvekar man inte en sekund.

(En av de internerade bombflygarna i Falun. De flesta hade inte ens övat fallskärmshoppning innan de sattes i ett bombplan. Chansen att överleva kriget varierade beroende på tidpunkt, men var i genomsnitt bara 54 procent i RAF Bomber Command… Några klarade sig till Sverige där internering väntade i enlighet med Haagkonventionen. Innan kriget var över skulle totalt 180 brittiska, 42 kanadensiska och även 1 218 amerikanska flygare ha internerats i Sverige.)

■■■

”Vi kraschade på en liten öppen plats med den svenska skogen runtomkring oss. Planet fattade eld men vi undkom alla oskadda. Jag tror inte att någon av oss någonsin ska glömma det otäcka braket när vi fick markkontakt. Först en gång, därpå en gång till och så en tredje gång för gott. Vi satt hårt fastspända i våra kraschpositioner. Flygplanskroppen skadades och det såg ut som om den skulle slå runt över nosen. Därefter verkade den tryckas ihop runtomkring oss. Så låg den alldeles stilla. Vi kravlade oss ut genom lucköppningarna med tjock svart rök från det brinnande planet hack i häl efter oss. Vi tittade på de stora stenarna och på ojämnheterna i marken på den plätt där vi landat. Och vi undrade hur vår pilot Walter ’Red’ Kroeker egentligen hade burit sig åt för att få ner oss. Det hela var absurt. Det var omöjligt. Inget flygplan kunde landa på så stenig mark. Och här stod vi likväl allihop – oskadda.”

(En av kanadensarna, William Smith, skrev ned vad som hände när man kraschade 25 km nordväst om Kalmar. Hans besättning fortsatte flyga och omkom i en annan krasch bara några månader innan krigsslutet.)

■■■

Det var fem stycken kanadensiska spelare i laget när Falu BS spelade en vänskapsmatch mot Leksand den 2 februari 1944 på Siljansvallens ”extra prima” is. Falulaget gjorde matchens två första mål bakom Leksandsmålvakten Ingemar ”Strömmingen” Söderberg, men efter att den kanadensiske målvakten fått pucken i nacken och blivit groggy kunde LIF göra några mål. Arne Hellberg gjorde två mål, Anders Brisell och Åke Lassas varsitt när hemmalaget vann med 4–2. Intresset för ishockeyn i Leksand var nu i stadigt stigande och pressen noterade för övrigt att det var ett starkt kvinnligt inslag i publiken.

■■■

När kanadensaren Harry Read under sommaren 1944 kom tillbaka till sin hemort Medicine Hat i södra Alberta intervjuades han av lokaltidningen om sitt dryga halvår som internerad i Falun. Om ishockeysäsongen sade han:

– Vi allierade internerade hade vårt eget lag och vi fick tillstånd vid visa tillfällen att åka till närbelägna ställen för att spela bortamatcher. Vi drog nästan alltid stor publik, men jag tror det var mer nyheten i att få se flygarna, snarare än hockeyuppvisningen, som utgjorde dragningskraften.

Men för Leksands IF hade matcherna varit viktiga. För från att under de första sex ishockeysäsongerna bara ha spelat sammanlagt 18 matcher, så fick Leksand denna vinter spela 13 tuffa matcher. Medan Mora IK jagade motståndare från Gästrikland för att bevisa att laget skulle kunna spela i division II fick leksingarna tillfälle att spela åtta matcher mot Faluns kanadensiska lag. Leksand vann fem av de åtta mötena. Snart 20-årige Åke Lassas hade etablerat sig som en målfarlig högerforward och ishockeyn hade nu fått ett fäste i Leksand. Ishockeysektionens ordförande Lok Karl Johansson skrev dock ganska försynt i sektionens årsrapport: ”Säsongen har varit en av de livligaste sedan ishockeyn startades i Leksand.”

I och med seger i en kvalmatch fyra år senare mot Karlberg i Stockholm den 29 februari 1948 tog Leksand steget upp i högsta serien.

■■■

”Det såg under några år hopplöst ut att få flera föreningar att starta, dels kom kriget emellan med beredskapen, dels var det en viss misstänksamhet mot denna nyhet inom Dalarnas idrottsvärld. Under åren 1943–44 var det i Falun internerade flygare från Canada och en del av dessa var intresserade av att spela med i Falu BS. Några stora ljus på hockeyhimlen var de inte, men pressen skrev mycket om dem och den reklamen var nog den bästa tänkbara för ishockeyn. Efter deras gästspel blev det vind i seglen för Dalarnas ishockey och år från år ökades föreningsantalet och vi är nu ett relativt stort distriktsförbund, näst Stockholm det största i Sverige.”

(Thore Mattsson, ordförande i Dalarnas Ishockeyförbund 1956)



expressen

Related posts

lämna en kommentar