En idrottshändelse vi aldrig skulle glömma


Tiger Woods har väntat i 10 år och nio månader.
Han har väntat på att ett knä, en rygg och framför allt ett huvud ska läka.
För två år sedan sa han just här på Augusta National till en av sina vänner att han kanske aldrig skulle kunna spela golf igen.
Vinner han US Masters i dag är det en av de där idrottshändelserna vi kommer att prata om genom alla tider.



Foto: TT

LYSSNA: Ny podcast ute nu – lyssna på Martin Möter 

Jag både imponeras och tycker om Francesco Molinari.
Med en försiktigt sätt har han charmat både mig och hela golfvärlden med sin mix av blyghet och passion. Med sin segdragna resa mot toppen är han, i alla fall inför den sista ronden av US Masters världens bästa golfare.
Jag kan både ur ett mänskligt och sportsligt perspektiv hoppas att han håller undan och vinner US Masters.
Men så finns det en annan aspekt.
Om Tiger Woods vinner årets Masters så kommer det att vara en av de där idrottshändelserna det kommer att talas om i all evighet.
Det vill jag inte missa. Att få se det på plats hade varit ett minne för livet.

Spelar för något annat än pengar

Annika Sörenstams tävling med herrarna är en sådan där händelse. Någon månad senare utnämndes hon till världens bästa idrottskvinna (utan att ens nomineras när det kom till vår svenska motsvarighet, vilket faktiskt säger en del om hur saker och ting kan fungera i Sverige).
The Rumble in the Jungle med Muhammed Ali en annan.
För att inte nämna Maradona och Guds hand eller Miracle on Ice.

Tiger Woods comeback – från fyra rygg- och lika många knäoperationer samt otrohetsskandaler och poliskonfrontationer till segern i Fedex Cup-finalen på East Lake – har redan filmatiserats och väntas snart släppas.
Men.
Fedex Cup var aldrig målet för Tiger.
Han spelar inte för pengarna. Han spelar för historieböckerna och för att vara bäst genom tiderna. Det är majors som räknas.

LÄS MER: 2006 gick han caddie – nu leder han US Masters

Här det började

Det var på sätt och vis på Augusta National berättelsen om Tiger Woods började. Han blev proffs 1996. Mindre än ett år senare vann fick han dra på sig den gröna kavajen efter att ha vunnit med 12 slag före tvåan Tom Kite.
Han visade ingen pardon.
Han blev känd över hela världen.
Då fanns inga problem.

I tio år var Tiger Woods sedan ohotad herre på täppan i en av världens till utövare sett största sporter.
Sedan raserades allt. Och jag kan med handen på hjärtat inte komma på någon idrottsman som häcklats på samma sätt.
Skandalerna slet av honom hjälteglorian och folk såg honom inte länge på samma sätt.

Han gick från att vara älskad till hatad.

Ett tungt bagage att bära på

Egentligen är Tiger Woods en medelålders man som vem som helst. Han har sina starka och svaga sidor precis som oss andra, skillnaden är att han växt upp på en militärbas med en pappa som hade som enda mål att hans son skulle bli världens bästa golfare.
Samtidigt lärde hans mamma honom att äta sina byten levande.
Jag skojar inte. Det var instruktionerna från mamman som också vid ung ålder lärde sin son meditera.
Saker och ting utvecklade sig sedan som så att hela Woods liv, både det privata och professionella, utspelade sig framför ögonen på allmänheten.
Redan som fyraåring var han med i tv för att slå golfslag, och resten känner de flesta av er till.

Det är ingen lögn att påstå att det någonstans gick snett för personen Tiger Woods.
Men både på och vid sidan om banan har han fått en andra chans.

Som golfare har han egentligen inget kvar att visa.
Han har motbevisat fysikens lagar och är tillbaka.
Han borde varken kunna stå eller gå, och verkligen inte spela golf.
Så om han slår Jack Nicklaus rekord på 18 majortitlar bryr jag mig egentligen inte så mycket om.

Det som fångar mitt intresse är snarare hur personen Tiger Woods hanterar denna andra chans. Hur  han pressar sig själv för att vinna den här så speciella titeln två år efter att han sa till den där vännen här på Augusta att karriären kanske var över och ett år och elva månader efter att han arresterats mitt i den bäcksvarta Florida-natten.
Lägg på det otrohetsskandalerna och att det gått 10 år och nio månader sedan sist.

Det är ett tungt baggage att bära runt på. Och det måste man ha i åtanke för att förstå digniteten av vad det är Tiger Woods försöker göra söndagen den 14 april 2019.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger





expressen

Related posts

lämna en kommentar