En polisanmäld konflikt är ett stort misslyckande för en skola


Media larmar om ökande problem i skolorna. Skolresultaten blir dåliga på skolor med stor oro mellan lärare och elever och mellan elever. Arbetarbladet har rapporterat om en lång rad allvarliga konflikter på skolor i Sandviken, Gävle och Ockelbo.

LÄS MER: Alla artiklar i Arbetarbladets serie om våldet i skolan

Skolminister Anna Ekström konstaterar att för mycket energi går åt till att hålla ordning i klassrummen (DN 26 mars). Hon ska inrikta arbetet på att öka antalet utbildade lärare, stärka elevhälsan, införa ordningskontrakt som ska dra in föräldrarna i ansvar för sina barns uppförande och att underlätta omplacering av elever som stökar.  Säkerhetschef Rolf Sundqvist i Sandviken (5 april) anser att skolor bör polisanmäla alla allvarliga tillbud. Räcker detta för att komma tillrätta med oro, konflikter och störande incidenter på skolorna?

För något år sedan hände följande på en skola i Gästrikland. En tonårig pojke riktade sexistiska glåpord mot en något yngre flicka. Hon berättade för sin storebror som blev rasande och började slagsmål med pojken som kränkte hans syster. Flera barn drogs in i slagsmålet tills en vuxen separerade pojkarna. Efter händelsen var rektor övertygad om att det odelat var den uppretade broderns fel och handlade därefter. Pojken som startade slagsmålet avstängdes först i flera veckor och omplacerades sedan till en annan skola. Ingen frågade efter förhistorian eller genomförde samtal med barnen. Varken kurator eller elevhälsa blev involverad. Händelsen polisanmäldes och gick till rättegång. Föräldrarna till brodern som försvarade sin syster dömdes till dryga böter.

Var det alltså rätt att polisanmäla konflikten mellan de här två pojkarna? Eller skulle konflikten ha kunnat lösas på annat sätt?

Vad hade elevvårdande team kunnat göra? Enskilda samtal kunde ha genomförts med samtliga inblandade i konflikten i så kallad skytteldiplomati. När stämningen lugnats ner, går det normalt att genomföra ett eller flera medlande samtal mellan de båda pojkarna. I sådana samtal låter medlaren dem tala en i taget utan påhopp av den andra. Genom att lyssna på varandra utan att avbryta kan de successivt utveckla tankar om hur de ska förhålla sig fredligt till varandra. De kan själva finna hur konflikten kan lösas upp.

Det är välkänd kunskap att opartisk medling ger gynnsamma resultat vid konflikter i hem, skola och på arbetsplatser. När båda parter i en konflikt blir lyssnade på av en person utan förutfattade meningar, får parterna möjlighet att lära sig av konflikten och att hantera motsättningen så att båda blir nöjda – det som kallas en vinna-vinna-lösning. Konflikten slutar att sluka energi. De arga känslorna ersätts av tro på egen förmåga och framtidshopp.

Cohen visar i en pyramid på fyra nivåer i en skolas arbete för att hantera konflikter. (Se till exempel www.laraforfred.se ) Nederst i pyramiden finns det som kännetecknar den goda skolan med allt från närvarande vuxna i korridorer och på raster, resurser till elever med särskilda behov, elevrådsverksamhet, grupputveckling genom drama till kontinuerliga timmar i livskunskap.

På nästa nivå får elever liksom all skolpersonal kunskaper om konflikter och konflikthantering.

På tredje nivån medlar elever, lärare eller annan skolpersonal mellan parter i konflikt.

Först på fjärde nivån – den lilla toppen i pyramiden – tillgriper skolledningen sanktioner inklusive orosanmälan till socialtjänsten och polisanmälan.

På alltför många skolor i landet ägnas alldeles för lite tid åt förebyggande arbete, kunskapsutveckling om konflikthantering och medling. Varje polisanmäld skolkonflikt är ett allvarligt misslyckande för en skola.

Anita Grünbaum

 



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar