Du drömmer om resor – jag drömmer om att kunna ge barnen kläder, skor, sängar


Ta mitt utförsäkrade liv! Lev det om du vill, jag orkar inte och vill inte alls mer. Att inte veta om du har medicin och när du lyckats skramla ihop till nästa sväng? Inte kunna ge barnen chans till fritids eller aktiviteter alls. Inget badhus eller bio, och tacos är lyx, nej det går inte.

Byxor som blir korta och skor som gå sönder och du kan inte köpa nytt till barnen. Utan få leta billigaste loppisfynden du kan. Eller ta emot om någon skänker och bli överlycklig att nu kanske de räcker till mjölk.

Ska livet vara så? Ska jag som sjuk kämpa för att överleva i stället för att leva? Som jag önskar att jag kunnat ge mina barn fredagsmys och lördagsgodis och veckopeng. Och barnen, som är fullt medveten om vår livssituation, aldrig ber om något alls.

Att ta chansen att följa och handla för att ha chans till gratis banan. För oss är frukt dyrt. Jag står över glasögon fast jag knappt ser, jag står över hjälpmedel och tandvård trots att tänder ramlar ut värker, och jag knappt vågar gå ut.

Får 1 200 kronor om året av socialstyrelsen till mina tänder, på grund av sjukdom, men de räcker inte till stolen ens i mitt fall.  Jag är frustrerad, saknar mänskligt värde totalt.

Du drömmer om resor, jag drömmer om en frisk kropp och mänskligt värde så jag kunde, som du, fylla kyl och frys och skåp och ge barnen kläder, skor, sängar, och så vidare.

Jag har överklagat och förlorat. Utesluts överallt.

Snälla byt liv med mig.

Sjuk



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar