Cyklister, plinga så slipper vi bli skrämda när ni kommer


Gävle har lite kvar för att förtjäna begreppet cykelstad. Det tycker Arbetarbladets krönikör Karin Johansson och jämför med cykelstaden Malmö och den suveräna cykelstaden Köpenhamn.


Karin cyklar nerför Söderbacken, där ”folk går huller om buller rätt ut i cykelbanan utan att se sig för”. Hon har ett skräckexempel i korsningen Norra Kungsgatan–Norra Strandgatan, där cykelbanan byter sida och kommunen anlagt en cykelparkering tio meter från den sida cyklisten just lämnat.  

Detta hon beskriver kan knappast ifrågasättas. Men det kan ses ur en annan vinkel. Sedan jag, åttioplussare, slutat cykla för att slippa röra mig så mycket i trafiken, är jag en av de fotgängare som väldigt ofta måste dela utrymme med cyklisterna på gemensamma ytor – det är inget som en cykelstad berömmer sig över. 

Vi som traskar på dessa ytor (trottoarer, gågator, Stortorget etc) saknar ögon i nacken. Vi ser inte de cyklister som är bakom oss, på väg i samma riktning. Cyklisterna, däremot, ser oss. Det finns en liten uppfinning som cyklisterna kan använda för att uppmärksamma oss på att de är väldigt nära och tänker köra om oss. Den stavas ringklocka.

Kära Karin och andra cyklister, plinga lite vänligt när ni tänker passera en decimeter från oss! Så slipper vi skrämmas av att plötsligt ha en cykel som nästan snuddar vid oss eller som i värsta fall kör in i oss.

Vi är helt överens. Gävle har en del cykelvett att lära av Köpenhamn. Där går fotgängare säkra för all trafik på trottoarer och torg.

Barbro Sollbe



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar