Det saknades bara tillplattade sugrör från Sibylla


Där jag växte upp fanns det en väldigt stor, öppen yta med gräs. Eller det var meningen att det skulle vara gräs i alla fall. Stadsdelsnämnden refererade till den som ett ”sportfält”, det fanns fotbollsmål uppställda lite här och var om man ville spela, det var ju ändå en gigantisk gräsmatta mitt i Stockholm. Jag och många av mina vänner älskade att spela, men vi gick sällan dit utan köade till små grusplaner i stället. Underlaget var för dåligt, det var tovor och skräp från snabbmatsrestauranger som låg intrampade och jordigt och hårt och jävligt. Med åren blev det nästan ett skämt man föreslog på skoj.

På Ullevål saknades bara tillplattade sugrör från Sibylla, annars var det som att kastas tillbaka till den där åkern. Jag hade kunnat skämta om att spela här. 

Trots det, trots veckan som ligger bakom det svenska landslaget, trots en sargad defensiv som rämnade vid tillfällen, en målvakt som har gjort bättre landskamper, ett offsidemål som inte alls behövde VAR-granskas utan bara bevittnas med två genomsnittligt fungerade mänskliga ögon, trots att Albin Ekdals knä såg ut att vara helt mosat, trots att Janne Andersson fick förlita sig till en handfull spelare som precis har börjat komma in i matchen här.

Många fotbollslag skulle ha kollapsat en timme in i den här matchen, men trots allt, hela paketet av hinder som serverades Sverige här, vred man tillbaka en på ytan förfärlig utmaning.

Att det oavgjorda resultatet känns lite som två förlorade poäng är egentligen allt man behöver veta, men när krutröken har lagt sig kommer ljuspunkterna som fick avsluta den här samlingen att vara tydliga, besvikelsen att blekna.

För oj vad det ser bra ut för den som ser hela bilden. Det här var kvällen utan Emil Forsberg och utan Victor Nilsson-Lindelöf. Det var dessutom en kväll utan Mikael Lustig, och därmed en halvt utbytt backlinje. I stället blev det Robin Quaisons ögonblick, Alexander Isaks och Kristoffer Olssons, trion som spelade huvudrollerna i den sensationella upphämtningen, och en kväll där det här lagets förmåga att borra sig genom jobbiga situationer kanaliserades av en ny upplaga.

Det ser inte bara lugnt ut, det är riktigt spännande.

Quaison och Claesson vråljobbiga

På andra sidan mittlinjen hade Lagerbäck möblerat om en del. Tarik Elyounoussi fick sitta vid sidan när Björn Johnsen stoppades in från start, ett 195 centimeter högt vandrande utedass för att hålla den minst lika fysiske men betydligt mer mångsidige Joshua King (ett konstant problem) sällskap. 

Han skulle göra matchens första mål, Johnsen, men ett ologiskt sådant.

För svensk del inleddes matchen med några minuters trevande osäkerhet som kulminerade i en nick som landade på ribban av King, sedan tog de blågula gästerna över. Man leddes av en frenetisk Robin Quaison och envis Viktor Claesson, vars industri och teknik ger Sverige en vråljobbig duo att handskas med i Marcus Bergs andravåg, hela tiden på väg framåt, alltid med ambitionen att vända upp och angripa med både fart och kontroll. Även Kristoffer Olsson (odisciplinerad med en eftersläng en bit in i matchen) lyckades tämja bollen trots förutsättningarna och var inflytelserik på ett sätt som börjar se naturligt ut.

Rytmen i det svenska spelet såg bättre och bättre ut och ett par halvchanser gjorde att det började brännas när dråpslaget kom. Norge hade sett tunga ut vid inläggssituationer flera gånger innan bollen färdades via Filip Helanders skarvande hjässa, förbi en vilsen Robin Olsen, som tvekade och kom på mellanhand, innan den till slut tofflades fram till den offsidestående Johnsen som petade in bollen. 

Svårt att inte starta Isak i fortsättningen

När matchen återupptogs slet Sverige med att få tillbaka sin kontroll, man hade precis börjat pumpa runt bollen och sätta högre press när olyckan var framme igen.

Albin Ekdal tog fart in i en återvändsgränd och förlorade bollen till Joshua King. En tolv månader äldre Robin Quaison hade kanske kapat honom på väg fram, men i stället rann Norge igenom. Andreas Granqvist irrade bort sig när bollen hade studsat hela vägen ned till kortlinjen och King kunde själv nicka in 2-0 via Olsens hjälplösa händer.

Ridå? Knappast. Välkomna till andra akten.

För det var så det kändes. Bytet var på gång innan målet: Alexander Isak hade – läs in det hur ni vill – bytt till Emil Forsbergs tröja nummer 10 och klev in på Ullevål för att hjälpa ett landslag i behov av just hjälp. Reduceringen tog bara några minuter, ett lysande kombinationsspel friställde Viktor Claesson, som vräktes ned bakifrån och slog in returen på Granqvists risiga straff.

19-åringens introduktion och ett framtvingat byte av Albin Ekdal Sverige gjorde att Sverige ändrade skepnad, Quaison fick en ny roll, laget lutade mer framåt. Isaks plats på planen såg självklar ut, att han blir uttagen från och med nu är bortom diskussion, frågan man bör ställa sig är om vi överhuvudtaget kan motivera ett beslut att inte starta honom i fortsättningen. Lugn med bollen, rätt värderingar av nästan varje situation och farlig i trånga situationer.

Med frustande ny energi begav man sig på jakt efter kvittering, och att den inte kom i anfallet efter Claessons 1-2 är smått ofattbart. Ludwig Augustinssons precisa inlägg hamnade helt rätt för en framstörtande Quaison, men Jarstein i Norges mål löste en fantomräddning med en hand.

En övergång mellan landslag

I stället skickades den in av Robin Quaison, som inte var klar utan skyfflade in 3-2 med någon kroppsdel en stund senare.

Punkt för den här kvällen, eller hur? En klassisk svensk fotbollslandskamp utkämpad från start till mål, ett lyckligt slut och en drös genombrott i landslagströjan att prata om på vägen hem – och en olycklig studs kvar. 

Återigen vaskade Norge fram ett mål, återigen finns frågetecken för hur Sverige bidrog till att låta det hända – men återigen är det inte vad jag kommer att minnas av det här.

Jag kommer att komma ihåg 3-3 i Oslo som kontaktytan mellan det landslag som varit och det som är på väg att bli, som en övergång där vi fick beskeden vi behövde och såg glimtar av en upplaga som kommer att spela matcher i betydligt mindre motvind, på planer man inte vill skämta om.



expressen

Related posts

lämna en kommentar