Björn från Gävle har sprungit 53 maratonlopp: “Känslan efteråt är viktigast”



Han är född och uppvuxen i Jämtland och skidåkning blev därför tidigt en fritidssyssla. Till Gävle kom han som nittonåring och fick beredskapsjobb på en revisionsbyrå. Enkla arbetsuppgifter som att renskriva deklarationer för företag och privatpersoner med enskild firma. Nu är han inne på sitt 36:e arbetsår på samma arbetsplats som efter olika fusioner i dag heter Grant Thornton. Björn Dahlström är auktoriserad redovisningskonsult och hanterar bokslut, årsredovisningar och deklarationer på kundernas uppdrag.

Han har alltid tränat löpning och åkt skidor. Det var på det senare som han introducerades till de längre sträckorna. Han åkte Öppet spår mellan Sälen och Mora och anmälde sig sedan till Stockholm Marathon. 1994 sprang han för första gången de 42 kilometerna och i november samma år debuterade han i New York.


Boston Marathon står det på Björn Dahlströms mössa. Ett av drygt femtio lopp han sprungit. Bara två gånger har han brutit ett långlopp, Stockholm Marathon och Öppet spår. Sjukdomar satte stopp.

– Då kostade det 500 kronor i startavgift. I dag kan man anmäla sig på olika sätt, men med det vanligaste genom en resebyrå brukar avgiften landa på 6 000 kronor. New York har jag sprungit tio gånger. Det är det häftigaste loppet. Runt 55 000 brukar delta och publiken är med hela tiden. Man springer med ett sus i öronen, säger han.

Nyligen gick han igenom utgifterna från alla resor och som det anstår en redovisningskonsult förde han upp allt på ett excelark. Runt 1,1 miljoner kronor har intresset för långlopp till fots eller på skidor kostat honom under alla år, resor och uppehälle i Buenos Aires, Tokyo, Sydney, Kalifornien …

– Ofta har jag kombinerat loppen med semester. Jag har bland annat vandrat Inkaleden, bestigit Kilimanjaro, varit fyra gånger på Hawaii och rest omkring i Australien.

För två veckor sedan var han i Tokyo. Han sprang inte själv utan coachade sin svåger Ulf. Den japanska huvudstaden ingår i The Big Six som många löpare strävar efter; London, Berlin, New York, Boston, Chicago, Tokyo. Björn Dahlström hade redan erövrat titeln, men ville ändå följa med.


I Kapstaden i mars 2018 med Ulf Janzon.

– Tokyo är en sådan fantastisk stad, så annorlunda, jag ville inte missa besöket.

Den här helgen handlar det om Birkebeinerrennet, Norges Vasalopp, 54 km med ryggsäck, förbi tre fjäll till målet i Lillehammer. Längre fram i vår siktar han på en ny start i London Marathon. Men det är lite osäkert, en utdragen infektion har ställt till det i vinter.

– Att åka skidor är roligare, det sliter mindre på kroppen. Men att springa är enkelt, det är bara att åka hem, byta om och ge sig i väg. Många gånger har jag frågat mig själv ”varför gör jag det här”. Men att fullfölja är det viktiga, inte tiden, och det som hägrar är känslan efteråt när man får svalka sig med en kall öl.


Målgång i Davos 2014.

Att träna inför ett maratonlopp är mest givande. Fem gånger i veckan springer han olika slingor runt om i Gävle. Samvaron med likasinnade är också en behållning. Ofta handlar det om gruppresor.

Vilket maraton är värst?

– I Schweiz är det 2 300 höjdmeter som ska erövras. Axa Fjällmaraton är också tungt med sina 1 800 höjdmeter. I uppförsbackarna går det inte att springa, då får man gå.

FAKTA Björn Dahlström

Ålder: 55

Bor: Hemsta

Gör: Auktoriserad redovisningskonsult på Grant Thornton

Intressen: Träning

Antal lopp: 53 maraton (bästa tid 3.38), 30 halvmaror, 12 gånger mellan Sälen och Mora (Vasaloppet, Öppet spår, Nattvasan), 11 Lidingölopp, 4 Marcialonga (skidor).



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar